För tio dagar sedan skickade jag ett mejl till matbloggaren Johan “Matgeek” Hedberg med en inbjudan om att följa med på dumpstringstur och se hur butikerna arbetar med matsvinnet bakom greenwashingen de matar sina kunder med. Bakgrunden var att han blivit lite sur över min sågning av reklamfilmen maskerad som ett reportage han gjorde med ICA Maxi. Svaret har uteblivit. Egentligen väldigt väntat. Har man en massa sponsorer och samarbetspartners i livsmedelsbranschen vore det ju otaktiskt att reta upp dem genom att avslöja hur verkligheten bakom den fina fasaden ser ut. Och det är ju också ett av problemen med bloggare som har sponsring och samarbeten med olika varumärken. Då går det inte att göra granskningar eller skriva kritiska inlägg som är trovärdiga eftersom man hela tiden måste tänka på att inte råka trampa någon av sina sponsorer på tårna.

När du läser Dumpstringslyx kan du dock vara helt säker på att inget som skrivs är påverkat av kommersiella krafter. Jag har ingen reklam från företag på sidan och inga sponsorsamarbeten. Enda som skulle kunna klassas som reklam är att jag ibland nämner mina egna böcker och föredrag, men det gör mig inte beroende av någon annan. En del produktmärken förekommer, men det skulle producenterna av dem förmodligen helst slippa.

Att jag ändå tjatar om att jag vill att läsarna ska gilla Dumpstringslyx på Facebook och bjuda in vänner att göra det och så vidare är för att jag vill att fler ska få upp ögonen för hur illa det är ställt bakom företagens fina fasader. Så fortsätt gärna gilla, dela och sprida Dumpstringslyx.

Ett av fynden på senaste turen var en julsenap från Johnny’s. Man kan ju tycka att det är lite märkligt att hitta en massa julprodukter den här tiden på året eftersom julen inte har infallit än, men med marknadens logik, där lönsamhet är företagens främsta mål, är det helt logiskt. Utifrån den logiken är det helt rimligt att sätta släng varan-datumet en bit innan jul på produkter som håller i stort sett hur länge som helst (senap består ju nästan bara av ingredienser som används för att förlänga mats hållbarhet). Då slänger butikerna förra årets senap och julostar och köper in nya. En mycket listig taktik. De stora förlorarna är konsumenterna och klimatet.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:

De knöliga tepaketen börjar bli en följetong. Ännu ett paket te som fått någon slags stöt och därför räknas som osäljbart trots att paketet fortfarande är intakt och tepåsar rimligen inte blir förstörda. Förmodligen skulle rätt få kunder välja det här paketet om det står ett gäng oknöliga paket runt om. Men om priset sänktes till hälften så är jag övertygad om att många kunder istället skulle välja det. Jag skulle i alla fall inte tacka nej (om det var ett te jag ändå skulle köpa alltså). Tepaketet i sig är inte det som är mest snett i den här historien.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn.

Bilden är från en av Uppsalas soprum i veckan. En hel tunna full med burkar med Zeinas hummus. Det sätter fingret på ett av de stora orsakerna till svinn. Lanseringen av nya produkter. Ofta handlar det om nya konstiga smaker som kunderna inte köper för att de är vidriga. Men det kan också vara som här. Vanlig hummus med ett nytt varumärke. Problemet när nya produkter lanseras är nämligen att det automatiskt leder till ett överskott i tillgången som oftast inte återspeglas i efterfrågan.

Ska en ny hummus slå sig in på marknaden behöver den plocka marknadsandelar från redan existerande hummus (för det är inte särskilt troligt att folk kommer äta mycket mer hummus bara för att det kommer ett nytt märke) och under övergången finns alltså både den gamla och den nya hummusen samtidigt och någon av dem måste bort helt eller delvis. I det här fallet blev det den nya.

Tack för bilden Razvan Nicolae Radu!

Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:

Jag skrev ett mejl till matbloggaren Johan “Matgeek” Hedberg med ett erbjudande om att följa med på dumpstringstur. Ska bli spännande att se vad han svarar.

“Hej Johan,

Så i en kommentar på Twitter att du blev lite sur på min sågning av reklamfilmen du gjorde med ICA Maxi på min blogg Dumpstringslyx. Jag förstår det. Den var kanske lite överdrivet hård. Ber om ursäkt för det. Och jag vet ju inte, du kanske verkligen gjorde den med intentionen att ta reda på sanningen om hur livsmedelsbutikerna arbetar med att minska svinnet.

Från mitt perspektiv som journalist (jag har bland annat skrivit reportageboken ”Svinnlandet” som kartlägger svinnet i alla led) och dumpstrare är det dock lätt att bli upprörd över hur dåligt bilden av vad butikerna säger att de gör mot svinnet stämmer med hur det verkligen fungerar. Många butiker skryter om hur bra arbetet går samtidigt som personalen slänger mat för flera tusenlappar varje dag (jag lovar att det är långt från någon överdrift) av de mest absurda orsaker. Jag har inget horn i sidan till just ICA utan till alla som säger en sak och gör något helt annat.

Om du är intresserad av ämnet får du gärna hänga med ut på en dumpstringstur någon kväll och se baksidan av butikernas miljöarbete. Vi bor ju båda i Uppsala om jag förstått det rätt, så det är ju lätt att få till. Det är ju inget som kommer generera några sponsorintäkter eller ryggdunk från butikskedjornas sida, men jag lovar att man lär sig mycket om matsvinnets mekanismer. Om du är intresserad är det bara att du hör av dig.”