”Svinnlandet” var den första boken om dumpstring på svenska. På engelska kom den första redan för 22 år sedan. När John Hoffman publicerade ”The art and science of dumpster diving” var det inte många som visste vad det innebar, men i motsats till alla förväntningar (han hade stora problem med att få något förlag att ge ut den) blev den en supersuccé. Och det är lätt att förstå varför. När han skriver boken i början av 90-talet har han erfarenhet av ett helt liv av dumpstring som började när han fick följa med föräldrarna ut som sexåring.

Fina minnen, som när han på en av de första turerna hittar sitt favoritgodis, som när han och hans bror hittar ett foster i formalin och säljer det till en samlare och när han fyller sin flickväns hela studentrum med dumpstrade rosor, varvas med handfasta tips om utrustning, klädsel och hur man ska svara när poliser ställer frågor.

Både tipsen och anekdoterna är lika aktuella i dag som när boken kom och pengarna boken kostar att köpa tjänar man igen på ett ögonblick genom att bli en bättre dumpstare.

”Önskar jag kunde tvinga alla att läsa denna bok om all den maten och alla de produkter som vi i världen producerar helt i onödan” skriver Minna Koitila på Borås biblioteks hemsida om min bok ”Svinnlandet”. Samma sak känner jag inför Robert Falcks bok ”Smarta sopor – världens avfallsutmaning och vår chans” som kom 2013 men är lika aktuell i dag. Robert Falck var tidigare VD på återvinningsföretaget SRV återvinning och beskriver i boken hur återvinningen i Sverige stannat av och till och med minskat på grund av den ökande förbränningen. Mängder av värdefullt material eldas upp istället för att ges ett nytt liv, vilket förstås är en katastrof för miljön. Jag är inte för lästvång, men det vore nödvändigt att folk fick upp ögonen för hur idiotiskt de styrande i de här frågorna beter sig.

Inför en artikel som ska handla om kokböcker har jag bland annat fått hem Sara Ask och Lisa Bjärbos ”Ännu mera vego” och är superförtjust. Enkla men jättegoda recept utan en massa konstiga ingredienser som måste inhandlas på obskyra hälsokostbutiker (vilket är fallet med många andra vegokokböcker). Vi testade att göra Panerad ost med stekt potatis och tartarsås och det var underbart. Om den varit köpt hade det känts slösaktigt att steka upp en hel ost, men när den annars skulle ha eldats upp känns det bara fint.

Jag gillar att fritera men är inte särskilt bra på det. Nu ska det bli ändring på det. Bytte nyligen ett ex av min ”Svinnlandet” mot ”My Fryday” med matjournalisten och författaren Ylva Porsklev, vilket var ett riktigt bra byte. Riktigt snygg kokbok med spännande recept.

I helgen åkte fritösen fram och jag provade två recept ur boken. Resultatet av försöket med Bruniolos – Fänkålsdoftande potatisbollar kan ni se på bilden. Inte lika snygga som på bilderna i boken, men för att vara första gången är jag nöjd. Och de var SJUKT goda.

Resultatet av det andra, Pizza fritta (inbakade friterade små pizzor), gör sig inte på bild. Det som saknades i skönhet (som förstås berodde på mitt slarv) kompenserades dock i smak. Slog den enda friterade pizzan jag ätit tidigare med hästlängder. På grund av att jag är dumpstrare bytte jag dock ut burktomaterna mot färska tomater i tomatsåsen.

Läs mer om och beställ My Fryday här.

Läs Ylvas blogg här.