Nu är bokrean igång och en av böckerna som går att fynda är min reportagebok “Svinnlandet”. Den kostar nu 45 kronor eller 39 kronor, vilket är väldigt billigt jämfört med det ordinarie priset på 229 kronor som den kostar i vanliga fall. Efter rean kommer den förmodligen gå upp till det vanliga priset igen, så passa på att köpa några ex och ge bort till vänner och ovänner och ovänners vänner och ovänner!

Den går att köpa här:

“Svinnlandet” på Adlibris.

“Svinnlandet” på Bokus.

Såg just att min reportagebok “Svinnlandet” säljs för kraftigt reducerat pris på Adlibris och Bokus. 45 kronor och 39 kronor är billigare än vad jag köper den för från förlaget. Så passa på att handla ett ex eller två. När rean är över kommer den förmodligen kosta som vanligt igen, vilket är runt 230 kronor. Boken handlar om mina dumpstringserfarenheter och undersöker hur det kunnat bli så sjukt att vi kan äta Kalixlöjrom och hummer tills vi tröttnar på det helt gratis genom att jag besöker bönder, butiker och pratar med forskare. Min genomgång av datummärkningen och mats hållbarhet gör den också till en perfekt present eller julklapp till någon som är skraj för att äta mat efter bäst före-datumet. Du hittar den här på Adlibris. Du hittar den här på Bokus. 

Om man någon gång tvivlar på om dumpstring är en bra sak att syssla med är det bara att slå upp Malin Olofsson och Daniel Öhmans bok ”Matens pris” på valfritt ställe och läsa några sidor. Boken handlar om hur maten vi äter produceras. Man får bland annat följa med till giftbesprutade sojabönsodlingar i Brasilien, mardrömslika grisfarmar i Danmark och pangasiusodlingar i Vietnamn, som både leder till övergödning och utfiskning av haven. Boken visar att det är i stort sett omöjligt att handla mat etiskt och miljövänligt. Hur man än försöker så landar det i att man stödjer ett system som förstör planeten, gör människor sjuka samtidigt som det hävdar motsatsen.

Genom att dumpstra slipper man bidra till det eftersom maten som hamnar i soporna lämnat systemet och man kan äta vad som helst med gott samvete. För att lösa hela problemet krävs antagligen ett nytt ekonomiskt system eller åtminstone politiker som vågar ta obekväma beslut. Men sopmat bidrar åtminstone inte till livsmedelsindustrins tillväxt.

Hårt bröd är en sådan där produkt som jag aldrig ens tänkt på att man kan baka själv, fast det egentligen inte är svårare än mjukt bröd. Ulrika och Ervin gjorde det mesta jobbet medan jag tog hand om My. Till hjälp hade vi den utmärkta bakboken “Lindas matbröd” och receptet på knaprigt rågknäcke.

Boken har också gott om enkla recept på bröd som man oftast köper på affären annars (eller i mitt fall hämtar i soptunnor) som thekakor, polarkakor, rostbröd med mera. Med tanke på allt skräp som finns i fabriksbakat bröd känns det värt att baka själv trots att man kan hämta obegränsat med bröd gratis. Speciellt när man har mängder av mjöl i förråden (se tidigare mjölfyndsinlägg).