Snittblommor som börjat vissna är ett vanligt fynd. Så också krukväxter som blommat ut. Det finns inte tid och plats att vänta tills de blommar igen och då hamnar de i soporna istället. Det är sorgligt men begripligt. Det här är mindre begripligt. Hyacinter som är felfria och inte ens hunnit slå ut än. Troligen har väl butiken fått in en ny leverans och så var det två krukor kvar (det här är den ena av två) som rensades ut. Vi hade redan köpt en hyacint, men eftersom den blommade tidigt och troligen kommer vara utblommad till jul så var det ändå ett välkommet tillskott.

Det är nog en ganska god gissning att en anledning att Svegro börjat med örtsåser är för att få användning av en del av deras kryddväxter som annars skulle ha blivit svinn. Till exempel hamnar ju ofta för stora och för små plantor i soporna när det kommer till kryddväxter (det är ju bara att spana in enhetligheten i hyllan på närmsta matbutik). Nu kan de istället användas till att göra sås av. Det är en bra idé. Men inte så bra när såserna istället hamnar i soporna. På en butik hittade vi fyra halvfulla säckar med bea från Svegro. Jag tog hem ett par stycken men de flesta kommer istället eldas upp i värmeverket. Då är det ju till och med sämre än om kryddväxterna hade kastats från början eftersom även andra ingredienser används och en massa energi gått åt till att tillverka, förpacka och frakta dem.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook!

De senaste dagarna har det varit flera rubriker om att det är brist på oxfilé. “Det finns ingenting att plocka fram som finns på lager” säger en representant för de svenska köttföretagen i en intervju. I butikernas sopor märks dock inget av oxfilébristen. På senaste turen hittade vi fyra rejäla paket. Värt att notera är att butiken inte försökt rea ut köttbitarna. Det gör man sällan med varor som går att sälja till ett riktigt högt pris, för då riskerar man ju att sälja mindre till fullt pris. Ett annat problem med den moderna köttkonsumtionen är ju också att när efterfrågan ökar på de finaste delarna men inte på resten av djuret så blir de senare ofta svinn. Tipset till nyårsfirare som är oroliga över att inte få äta oxfilé till nyår får bli att börja dumpstra, även om brister som inte syns i soporna knappast kan vara av det mest akuta slaget.

Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

Trots att vi var tre personer fick vi alltså ge upp redan på den andra butiken. Mängderna frukt och grönsaker var ohanterbara. Bilden visar vad jag ändå valde att ta hem. Turen gav en flashback till många år sedan, när jag fortfarande handlade det mesta av maten jag åt och ibland gjorde misstaget att gå till butiken innan jag bestämt mig för vad jag skulle äta och det stora utbudet gjorde mig helt förlamad. För det är ju inte som att alla tusentals valmöjligheter gör det lättare att välja. Tvärtom ger det lätt ångest. Under arbetet med min reportagebok ”Svinnlandet” testade jag att i några månader bara äta det jag hittade i soporna och den första månaden startade jag från noll, använde alltså inget jag hade kvar sedan tidigare.

Det blev den helt klart bästa matmånaden i mitt liv. Begränsningarna blåste bort hela ångesten över att tvingas välja hela tiden och ökade kreativiteten. Sådana här turer kastar nästan tillbaka mig till de där jobbiga vandringarna i butiker för många år sedan. Är det egentligen någon som mår bra av butikernas enorma utbud? Och om man nu gör det är det värt allt svinn som de enorma utbuden genererar?

Hjälp till att sprida medvetenhet om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

Det blev en sådan där tur igen. Vi var tre, men fick ändå ge upp och lämna massor av frukt och grönsaker redan på andra butiken. Det händer ju ofta att man lämnar mat som man inte gillar eller vet att man troligen aldrig kommer att få användning av ändå. Och så händer det rätt ofta att det blir såhär. Massor av bra mat som får lämnas för att transporteras till Vattenfalls fjärrvärmeanläggning och eldas upp. Känns riktigt trist. Mitt resultat av turen kommer på bloggen i morgon.

Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

Ett ganska vanligt fynd är olika glasburkar där etiketten ramlat bort. Det är ändå en ganska rimlig anledning att kasta produkten, tänker jag. Den får väl inte säljas utan varudeklaration på? Någon som vet? Man skulle ju kunna tänka sig att det kunde gå att utforma ett system där ny etikett kunde skrivas ut och klistras på burken, men det är väl antagligen för krångligt och dyrt för att få till när det bara handlar om några få burkar om året. Något som kunde göras bättre vore dock att sortera glas och metall till återvinning istället för att slänga hela burken i brännbartsoporna. Fast bra för mig förstås. En burk lingonsylt tackar man inte nej till.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook: