

Så var det till sist dags. För två år och två månader sedan hittade jag och Ingrid en jäkla massa paket yoghurt och bestämde oss för att spara några paket för att undersöka hur länge de fortfarande skulle kunna gå att äta. Det var bara ett paket kvar nu. Något har råkat gått sönder i en flytt, något har ungarna råkat öppna och äta av efter bara några månader och så vidare. Men yoghurten i det här paketet var det absolut inget fel på. Möjligen lite syrligare än en nyhittad yoghurt, men inget som stör. Konsistensen då? Ja, efter att jag skakade om den lite grann innan öppning så är den precis som ny. Fyllig och fin.
Många brukar fråga hur mycket konserveringsmedel en sådan yoghurt innehåller eftersom den håller så länge, men det enda som behövs för konserveringen är mjölksyrebakterier. Den innehåller alltså bara högpastöriserad mjölk och yoghurtkultur. Och detsamma gäller ju nästan alla mejeriprodukter. Undantaget är vanlig mjölk och grädde som har klart kortare hållbarhet. Det där med att skriva “Bäst före men ofta bra efter” på paketen var ett bra första steg. Nästa får bli att ta bort datumet helt eftersom det inte fyller någon funktion.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om mats verkliga hållbarhet: