Sommarrepris. Att jätteräkor är jättedåliga för miljön vet ju de flesta vid det här laget. Det gör de extra onödigt när räkorna odlas på ett miljövidrigt sätt, fraktas över halva jordklotet bara för att slängas i soporna i Sverige. På senaste turen hittade vi nästan 100 påsar, som fortfarande var frysta. Skulle du ha tagit hem dem?
Sommarrepris. Jag åkte ut på en liten runda tillsammans med tre grannar, som ville testa på att dumpstra. Det gick inget vidare. En affärs sopor var nytömda, så där hittade vi ingenting. I en affär var det personal kvar långt efter stängning, så vi gav upp. Men på ett ställe hittade vi i alla fall en del godis. Min andel blev tio kilo godisormar och lite annat. Nu är frågan bara: Tog jag för mycket? Missa inga fynd! Följ Dumpstringslyx på Facebook och Instagram!
Jag hann med en till kort sväng till en butik innan vi reser upp till Norrland igen. Hittade en hel del jag valde att inte ta, men det blev ju rätt givande ändå. Eller vad tycker du?
Sommarrepris. En kille på inköpsavdelningen hade en dålig dag på jobbet. Visserligen var det fint väder ute och han var frisk och kry. Men han blev så jäkla irriterad varje gång han tittade ner på datorns tangentbord och såg allt skräp som låg mellan tangenterna och var helt omöjligt att få bort. Just som han mumlade en svordom för femte gången den här morgonen fick han syn på något i beställningskatalogen och sken upp.
”Det här bara måste ju vara nästa stora grej” tänkte han. ”Vem behöver inte en Borste Tangentbord? Och vem är inte beredd att lägga en ynka tia för att få en?” Han lade naturligtvis in en jättebeställning.
Dagen varorna levererades till butiken pirrade det lite i inköparens mage. Äntligen skulle ha slippa stirra ner på chipssmulor och avbitna naglar som var omöjliga att städa bort! Äntligen skulle både tangentbordet och hans sinne bli rent!
Besvikelsen blev stor när han konstaterade att Borste Tangentbord inte fungerade som han hade trott. Istället för att borsta upp skräpet mellan tangenterna föstes det bara runt och blev kvar där nere. Och det värsta av allt var att butikens kunder redan hade räknat ut det. Tur i oturen var att inköpspriset på Borste Tangentbord var så lågt att det ändå inte gjorde någon större skillnad för butikens lönsamhet.
Hemma några dagar mellan två resor cyklade jag en sväng till två butiker. Trots värmen, som gör en hel del obrukbart, blev det ändå en hel del som kunde tas om hand. Gladast blev jag för svartkålen. Vad hade du blivit gladast för?
Sommarrepris. Den senaste turen blev en ensam sväng till en butik med cykel. Men det blev en riktigt bra utdelning ändå. Det här är alltså vad jag valde att ta hem av det en enda butik har kastat under en dag.
Jag undrar lite hur det kändes för personalen att kasta så här mycket perfekt mat. Har de blivit så avtrubbade att det bara går per automatik eller känns det fortfarande lite jobbigt? Vad tror du?
Vill du också rädda så här mycket mat på en kväll? Köp ”Dumpstringshandboken” och kom igång!
Hemma igen efter en sväng till Småland och en till Västerbotten med familjen. Det blev bland annat fiske med några fångade gäddor. Värmen den senaste veckan gjorde att det bara var fiske sent på kvällen som funkade. I Småland träffade jag även på en fin huggorm, vilket var kul. Längesedan jag såg någon senast. Och så blev det lite hjortron också. På grund av den kalla och regniga försommaren var de flesta fortfarande omogna, men vi fick ihop till ett par burkar sylt i alla fall. Nu är det några dagars jobb som gäller innan det är dags för en tur upp till fjällen igen innan semestern är helt över. Hur har din sommar varit hittills?
Sommarrepris. De etiska och miljömässiga aspekterna med en produkt kan man ju strunta i när man hämtat maten från en container. Om jag inte tar hand om den kommer den eldas upp och det är ju ännu mer onödigt. Ändå har jag slutat ta lax när jag hittar den, mest på grund av att den odlade laxen blivit så fet att den inte smakar gott längre.
Så när jag hittade en halv säck full av lax den här turen var min första tanke att bara låta den ligga kvar, men så råkade jag se på en av förpackningarna att laxen var vildfångad och då fyllde jag en cykelkorg och tog hem. Tre procents fetthalt istället för 10-20 procent och en mycket fräschare smak.
Sedan är det ju helt vansinnigt att fånga och frakta hit lax från Alaska bara för att slänga den i soporna. Och så länge det är lika billigt som nu att kasta mat kommer det fortsätta vara värt att köpa in mer än det går att sälja även om det ger upphov till en massa svinn.
Hjälp mig att sprida kunskap om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook och Instragram!
Sommarrepris. Svinnet fortsätter. Senaste dumpstringsturen bjöd på en hel del spektakulärt. Bland annat tre säckar fulla med halloumi av olika märken (och lite lutfisk som fick vara kvar). Hade aldrig kunnat föreställa mig att vårens fynd av 62 halloumiostar skulle bräckas, men det gjorde det alltså med råge. Butikerna slutar aldrig överraska med sitt vansinniga slöseri. Totalt hål i huvudet att så mycket halloumi, med all miljö- och klimatpåverkan den har, ska produceras, fraktas hit och för att hamna i soporna. Hela resultatet av turen kommer i morgon, så häng med!
Sommarrepris. Det är något som är skevt i berättelserna om butikernas matsvinnsminskning. Kedjorna själva hävdar att det går så bra i kampen mot matsvinnet att det knappt är ett problem längre och deras kunder verkar nöjda med det. Så nöjda att de till och med går runt och berättar för andra om hur duktig deras butik är. Det känns lite som det där med den bästa pizzerian. Väldigt många människor i det här landet bor bredvid världens bästa pizzeria. Jag vet inte hur många gånger som jag har hälsat på någon, vi har köpt pizza på ”världens bästa pizzeria” och jag har konstaterat att den är väl ok, men inte mer. När jag åker runt och föreläser berättar alltid folk om hur bra deras butik är på att sätta ner priset på varor med kort datum så att det inte blir något svinn. Problemet är bara att de flesta inte vet hur det egentligen går till. Det gör man bara om man tittat i butikens sopor. Om jag inte hade sysslat med dumpstring så hade jag trott att butiken där jag i går kväll hittade den här vagnen full av fil var en butik som hade löst det mesta av sina matsvinnsproblem. De sätter ner priser på varor med kort datum, de har realådor, de säljer till och med grönsaker av andra klass. Ändå hittar man ständigt massor av mat kastad i butikens soprum, så mycket att det är dumpstrare där och bär hem kassar fulla med mat varje kväll.
Så vad är det som inte stämmer i det här? Självklart vill butikerna minska sitt matsvinn. Svinnet är en kostnad. Men problemet är att eftersom matbutiker är vinstdrivande företag så går lönsamheten alltid först, vilket betyder att när lönsamheten och åtgärder mot minskat matsvinn konkurrerar så vinner alltid lönsamheten. Det är därför man fortsätter sälja frukt och grönsaker i flerpack för att det gör att man säljer mer, trots att det leder till massor av onödigt svinn. Det är också därför man väljer att slänga det här partiet med fil istället för att rea ut paketen för 5 kronor styck och få merparten sålda. Men det får aldrig kunderna veta så länge de inte går runt butiken och ser vad soprummen döljer.