Inte helt oväntat dyker det nu upp mer “färska” bönor i soptunnorna. Det är alltså ångkokta bönor med mycket kortare hållbarhet än de konserverade och torkade. Jag hittade ju ett par burkar med kidneybönor i för ett tag sedan. Den här gången blev det fem burkar canellinibönor. Det lär bli mer. Förutom det tog jag hem en massa burkar keso, tofu, lyxknäckebröd. Hittade ju en Anthon Berg-chokladask för ett tag sedan och tänkte att vi skulle spara den till jul. Nu fyra till, så vi även kan ge bort askar till jul. Hittade också tvättmedel, spaghetti, grekisk yoghurt, skyr, ett blomkålshuvud, massor av äpplen, bananer, en kasse ingefära, lök, potatis, vegoskivor, med mera.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook för att få koll på matsvinnet.

Svinnet fortsätter. När jag var ute och dumpstrade den här svängen fick jag en idé. Som det är nu har alla kommuner livsmedelsinspektörer som kontrollerar att alla livsmedelsverksamheter, som matbutiker, restauranger, storkök och producenter sköter hygienen och hanteringen av livsmedlen för att folk som äter där inte ska bli matförgiftade. Vore det inte på sin plats att det även fanns svinninspektörer, som kontrollerade att livsmedelsverksamheter håller sitt svinn nere på en rimlig nivå (lite svinn är ju oundvikligt)? För att det ska vara effektivt måste nog dock lagstiftning till, som att förslaget i Maria Gardfjells motion att alla verksamheter ska ha en avsättningsplan för svinnet. Vill man göra det enkelt och använda sig av ett redan befintligt system så skulle ju dagens livsmedelsinspektörer även kunna kontrollera svinnet under förutsättning att det avsätts med resurser förstås eftersom det innebär mer arbete.

På den senaste turen säkrades det mesta inför Halloween. En enorm pumpa, massor av godis (tyvärr kommer det aldrig några bus eller godis-ungar hem till oss). Hittade även lite frukt och grönsaker och en påse ris.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook för att få inläggen i ditt flöde.

En av de största anledningarna till svinn i butik är lanseringen av nya produkter med konstiga smaker. Ofta kallas de limited edition. Limited edition är ett annan namn för “vi vet att den här produkten är så äcklig att ingen kommer köpa den två gånger” men ofta köper tillräckligt många den en gång för att testa och nästa månad kommer en ny smak och nästa ännu en och så vidare. När det gäller den här produkten funderar man ju hur de tänkte. Jaffakaka är en klassisk brittisk kaka som inte är särskilt etablerad i Norden. Vill man introducera den på marknaden borde väl det logiska vara att göra det med originalet och inte med en variant? Jag har aldrig smakat en klassisk Jaffakaka, men det här var inte särskilt lyckat. Det tyckte inte kunderna heller och ännu en produkt med konstig smak hamnade i soporna.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook för att få inläggen i ditt flöde.