Då och då dyker det upp uppmaningar till bojkott. Det senaste är en uppmaning till bojkott av Marabous choklad eftersom företaget som äger Marabou, Mondelez, fortsätter tillverka och sälja sina produkter i Ryssland och därmed indirekt stöttar det ryska krigsmaskineriet. Helt rimligt, förstås. Dock är det ju rätt svårt att som konsument hålla reda på alla stora livsmedelsföretag som gör vidriga saker. Börjar man kolla upp det gäller det dessutom alla, mer eller mindre. En skön sak med att dumpstra sin mat och sitt godis är att man inte behöver fundera så mycket över sådant där. Man bojkottar alla hela tiden, vilket är en skön bonus.

Bilden visar min halva av vad vi valde att ta hem senast. Enligt Lena Andersson i Svenska Dagbladet går inga barn i Sverige hungriga på grund av höga matpriset, utan på grund av dåliga föräldrar som inte orkar laga billig mat. En bekväm åsikt om man förespråkar en politik som strävar efter större klyftor och mer pengar till de redan rika. På ett plan har hon rätt. Det finns goda förutsättningar för att ingen ska behöva gå hungrig eftersom det inte saknas mat. Huvudproblemet är dock inte folks havregrynsgrötkunskaper utan att matindustrin systematiskt förstör maten istället för att skänka den till välgörenhet.

Men det är ju klart. Om vi inte har något problem så finns det ju heller inget som behöver fixas. Då kan vi bestämma på en gång att klimatförändringarna inte existerar, att det inte finns några diktaturer och att det inte pågår några krig i världen och njuta av harmonin medan vi slevar i oss så mycket gröt vi orkar.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook: