Utbildning

Utbildning som tar upp miljöproblemen med matsvinnet och vad man kan göra för att minska det behövs förstås i alla led och på alla nivåer. Men det mest effektiva sättet att få ut kunskaperna om mats hållbarhet som är på väg att gå förlorad med den äldre generationen vore att verkligen satsa på det på hemkunskapsundervisningen. Samtliga elever på Sveriges högstadieskolor borde minst en gång ha provsmakat fil som passerat bäst före-datumet med några veckor och övat på att använda sådant som blivit över efter matlagningen och lära sig att grönsaker som börjar se lite vissna och tråkiga ut oftast är de bästa smakmässigt. Istället för en generation som helt tappat all kontakt och all kunskap om livsmedels olika egenskaper skulle man kunna få en generation som har mycket bättre koll än sina föräldrar på det området. Finns det någon anledning till att inte se till att det blir så?

Det här var sista politiska inlägget inför valet. Se till att rösta på ett parti som har en ambitiös klimatpolitik på söndag! 

Avfallssystemet

”Pengarna styr” fick jag veta när jag gjorde studiebesök på en ICA Maxi för att se hur svinn i butiker uppstår under arbetet med boken Svinnlandet. Mannen jag gick runt med berättade bland annat att de bara sätter ner priset på varor med kort datum som de tjänar pengar på att sätta ner priset på. De gör det inte för miljöns skull. Pengarna styr.

Då är ju lösningen egentligen ganska enkel. Det gäller att styra pengarna. Det kan man till exempel göra genom att göra det dyrt att slänga mat. Om det kostade en rejäl slant att kasta maten så skulle det oftare bli mer lönsamt att sätta ner priset eller skänka maten till välgörenhet eller sälja den vidare billigt till någon som driver en restaurang eller ha mindre kampanjer, nylanseringar och annat som leder till svinn.

De största problemen med avfallssystemet som det ser ut nu är: 1. Att det eldas upp mängder av material som skulle gå att återvinna. 2. Att för få betalar utifrån hur mycket avfall de producerar.

Nästan allt som slängs i brännbartsoporna är material som skulle gå att återvinna och på det viset spara massor av energi. När man eldar upp materialen får man i snitt ut tio procent av energin som gick åt till att producera det. Om man återvinner plast sparar man ungefär 62 procent jämfört med att producera ny plast. Aluminium 95 procent och så vidare.

När det gäller mat är läget annorlunda. Genom att göra biogas av maten får man igen ungefär 10 procent av energin som gick åt till att producera den. Ungefär som när man eldar upp den alltså. Biogas är ändå ett bättre alternativ än att elda upp den. Det tillför inte ny koldioxid till atmosfären och man kan få en bättre stadsmiljö genom att köra bussar på biogas. Men att göra biogas av fullt ätbar mat är ren idioti.

Mitt förslag är att sätta en rejäl skatt på brännbartsopor samtidigt som man gör om systemet så att alla betalar utifrån hur mycket man slänger. Att bara höja avgiften för en villaägare oavsett hur mycket hen slänger gör naturligtvis inget bättre. Och skatt på biologiskt avfall så att det blir dyrt att slänga mat. Ingen skatt på materialåtervinning. På det sättet skulle man kunna öka materialåtervinningen, minska eldandet med värdefulla material och minska matsvinnet.

Intresserad av ett föredrag om matsvinn och dumstring? Läs mer och boka på SAJ.

Fisket

När det kommer till fiske utmärker sig EU genom att ligga bakom det största slöseriet i hela världen. Ingen vet helt säkert, men forskningen tyder på att andel fisk som kastas tillbaka död i havet ligger mellan 40-60 procent av det som tas upp. Det beror på EU:s häpnadsväckande ineffektiva kvotsystem, som istället för att skydda fiskstammarna leder till ännu mer utfiskning.

Systemet är under reformering, men långt ifrån tillräckligt. Till exempel kommer fiskebåtarna bli tvungna att ta iland även bifångsten, vilken ska användas i biogasproduktion. Genom att göra så får man ut ungefär 10 procent av energin jämfört med om den blev uppäten. Om överfisket fortsätter i samma takt som nu kommer alla stora matfiskar att vara utfiskade 2048. Och EU:s kvotsystem verkar utformat för att se till att det verkligen blir så.

Storkök

När det gäller storkök, som skolbespisningar, förskolor, äldreboenden med mera finns det enorma möjligheter att minska svinnet. Enligt forskare jag pratat med är det inte ovanligt att svinnet i skolbespisningar ligger så högt som runt 20 procent, vilket är långt högre än i till exempel genomsnittliga livsmedelsbutiker och hushåll.

– Man brukar säga att det krävs eldsjälar för att få ner matsvinnet i skolbespisningar, men då är det ju fel på systemet. Man kan ju inte räkna med att det ska finnas eldsjälar överallt. Även vanliga arbetare måste ju kunna hålla svinnet nere, sa SLU-forskaren Mattias Eriksson när jag intervjuade honom för ett reportage förra året.

Och för att vanliga arbetare i storkök ska kunna få ner svinnet krävs en samordnad nationell insats. En bra start vore att skapa ett mätsystem för hela landet, där man kan se hur mycket varje storkök slänger och jämföra dem med varandra. Som det ser ut i dag mäter de som mäter överhuvudtaget på helt olika vis, vilket gör att det omöjligt att jämföra siffrorna med varandra.

När det är klart bör riktlinjer tas fram på hur man får ner svinnet. Det finns massor av åtgärder som har visat sig fungera superbra där de testats och de måste spridas och göras till standard. Storkök är antagligen det område där det skulle vara enklast att minska svinnet till hälften. Men då krävs en samordning. Den myndighet som känns mest lämpad för ett sådant uppdrag är Livsmedelsverket. Men eftersom det i nuläget inte ingår i deras uppdrag måste det läggas till och mer pengar skjutas till.

Intresserad av ett föredrag om matsvinn och dumstring? Läs mer och boka på SAJ.