Kaffe är ett vanligt fynd. Oftast kastas det på grund av vacuumsläpp. Det spelar inte så stor roll. Även efter att vacuumet släppt håller de oftast i flera månader. Att hitta kaffepaket som fortfarande är hårda är rätt ovanligt. Men ibland händer det. Varför det här paketet kastades är ju inte så svårt att räkna ut.
Jag tror inte på att ge folk skamkänslor för sina matval. Kött är utan tvekan sämre för klimatet än vegetariska alternativ (med några få undantag), men så länge kött säljs i butiken måste det ju vara upp till var och en vad de väljer att stoppa i sig. Trenden nu är att köttätandet minskar till förmån för vegetariskt. En bra utveckling för miljön. Men det tycker inte EU. Och för att motverka den positiva klimatutvecklingen har unionen de tre senaste åren, enligt The Guardian, gett 60 miljoner euro i bidrag till reklamkampanjer för att få sina medborgare att äta mer kött igen.
Bland annat har den svenska branschorganisationen Svenskt kött fått pengar till kampanjen ”Älska fläsk” som syftar till att göra griskött trendigt bland yngre igen. Köttet står i dag för ungefär 75 procent av vår miljöpåverkan från mat. Att köttätandet minskar är en förutsättning för att vi ska kunna rädda planeten. Att då använda skattepengar till att verka för motsatsen är totalt vansinne. Om pengarna åtminstone hade gått till att främja den småskaliga köttproduktionen till förmån för fulkött från massproducenter skulle det ha varit lite mer försvarbart. Men pengarna går istället till jättarna i branschen. Om vi ska fixa klimatet vore en bra start att låta utvecklingen ha sin gång genom att sluta subventionera saker som fossilt bränsle och fulkött.
En av de starkaste mattrenderna just nu är vegetariska burgare som ska föreställa köttburgare. Vegetariskt är oftast bättre för klimatet, men ibland blir det inte så lyckat. De här burgarna har slängts ihop i USA och fraktats till Sverige. Väl här har de legat i en butik tills datumet på paketet närmat sig. Och eftersom de här burgarna helt omotiverat har ett sista förbrukningsdag istället för ett bäst före-datum (att vegetariska burgare skulle utgöra en fara för människors hälsa inom några dagar efter datumet är helt otänkbart) så kan de varken skänkas bort eller säljas efter datumet. De har alltså fraktats hela vägen över Atlanten helt i onödan. Dessutom känns hypen kring Beyond Burger rätt överdriven. De är långt ifrån så bra att man behöver skicka dem runt halva jordklotet.
Samma butik. Samma problem. Förra gången nötter och mandlar. Den här gången sex påsar lakrits med bäst före-datum i september och oktober. Och trasiga upphängningshål. Extra frustrerande när jag vet att butiken i fråga har korgar där de säljer ut varor med kort datum. Troligen handlar det om att butiken reklamerar varorna. Då får de nya varor och är inte tillåtna att sälja de reklamerade utan måste kasta dem. Ett väldigt dåligt system. För rimligen borde väldigt många kunder kunna tänka sig att köpa lakritsen för halva priset? Det är nog inte så många som har användning för fungerande upphängningshål hemma i skafferiet.
Som Coops pressansvariga Tobias Rydergren påpekade i den där DN-artikeln finns det alltid en anledning att varor slängs. Den här turen hittade jag massor av apelsiner, klementiner och äpplen som kastats för att en eller två blivit dåliga i ett nät med många. Jag hittade ett gäng produkter som kastats på grund av att bäst före-datumet närmat sig. Godis som kastats för att upphängningshålet på påsen gått sönder. Ett paket risotto som kastats för att öppningshålet gått upp i förtid. Och en rulle påsar som var felkonstruerade då de delade sig på mitten när jag tänkte använda dem. När något sådant händer, att något kastats av en helt rimlig anledning, blir man förvånad. Men det är ju också väldigt ovanligt.
Eftersom jag har varit upptagen med föredragsturné och annat har jag inte kunnat åka ut på någon tur på två veckor. Det är nästan skönast för då vet man att man behöver i stort sett allt när det gäller färskvaror. Trots det lämnade vi förstås mer än vi tog. Ett par säckar med kakor, ett par säckar med sallad. I dag tar jag hand om grejorna. Resultatet av turen kommer i morgon.
När jag åkte tåg till ett föredrag för ett tag sedan berättade en tågvärd i Bistron för en passagerare att orsaken att de slutat skicka ut platskort till sina priomedlemmar är för att minska plaståtgången och sin miljöpåverkan. Om det stämmer skulle SJ kunna stå som synonym till uttrycket sila mygg och svälja kameler. Om SJ ville minska sin miljöpåverkan via plast så skulle ju en rätt enkel lösning vara att börja sortera plast. Allt ätbart som säljs i SJ:s bistrovagnar har plastförpackningar, men det finns inga kärl för plaståtervinning. All plast på alla SJ-tåg eldas därför upp. Hur många ton det är om dagen är svårt att veta, men det lär snitta på en säck plast för varje avgång på tåg med bistrovagn och det är rätt många avgångar per dag.
Ska man hitta några förmildrande omständigheter så är det kanske att plaståtervinningen inte hade kommit igång när X2000 och de ännu äldre tågen byggdes och att det är krångligt att fixa ett kärl till. Men när de nya SJ 3000 (som är så miljövänligt att 98 procent av tåget går att återvinna) kom saknades plaståtervinningskärl även i dem, vilket tyder på att SJ inte har några intentioner att rätta till misstaget. Okej att det är 74 000 gånger miljövänligare att åka tåg än att flyga, men SJ behöver väl inte skita i en sådan enkel sak som att sortera sin plast för det?
I boken “The Art and Science of Dumpster Diving” från 1992 tipsar dumpstringslegenden John Hoffman om hotellsopor för att hitta tvål och andra hygienartiklar. Till skillnad från vad många tror behöver man inte hålla till godo med gamla använda tvålar utan de som städar rensar ut hela kitt med hygienartiklar oavsett om de är använda eller inte. Jag har själv aldrig dumpstrat i några hotellsopor, men jag häpnas ofta över slöseriet på hotell där jag bor när jag är ute på föredragsresor. En del har ju behållare på väggen i duschen som fylls på. Det är bra. Men förvånansvärt många har små flaskor med schampo och tvål och även om de är små använder man oftast inte ens en femtedel när man bor i ett rum bara en natt. Och det är inte så svårt att gissa vad som händer med flaskorna när det städas. Jag har i alla fall aldrig varit med om något annat än obrutna flaskor när jag kommit till ett rum. Ett bra sätt att minska slöseriet vore förstås skyltar eller lappar som uppmuntrar gästerna att ta med sig flaskorna hem. Jag tror tyvärr inte så många gör det. Kanske för att de inte orkar, men även för att många kanske tror att man inte får göra det. De här fick i alla fall följa med hem.
Nu börjar vårens schema ta form på riktigt. Klart med ytterligare föredrag. Den 4 mars pratar jag för måltidspersonal i Härnösand. Och i slutet av april blir det tre intensiva dagar i Markaryd. Den 28 april föreläser jag för allmänheten i Sunnerbosalen i Markaryds kommunhus, den 29 april blir det en heldag på Markaryds skola, den 30 april föreläser jag på gymnasieskolan Kunskapscenter på förmiddagen och Strömsnässkolan på eftermiddagen.
För att en morot ska få vara klass 1 måste den gå att skala i ett drag (per sida antar jag. Enligt studien ”Kartläggning av svinnet i primärproduktionen” gör det här att cirka 27 procent av morötterna i Sverige sorteras bort redan i primärproduktionen på grund av att de är krokiga eller har ”två ben”. En del av dessa morötter kommer till användning i industrin eller som djurfoder. Men då gäller det att det finns ett bra flöde. Till exempel en gård med djur i närheten av gården där morötter odlas eller att det är nära till en fabrik där man använder morötter. Grönsaker av klass 2 är nämligen värda så lite att det ofta kostar mer att frakta dem längre sträckor än vad producenten får betalt för dem. Därför blir många bara svinn. Moroten på bilden var en av få som slunkit igenom och nått till en butik bara för att kastas där. Och visst den var lite svårare att skala än en rak morot av klass 1. Kanske 20 sekunder istället för 15 sekunder. Helt okej ändå. Är det inte dags att låta alla morötter vara morötter oavsett form?