Hittade nyligen en hel liten kartong med torkad dill där varje lock gått sönder lite. Ännu en vara som inte borde vara några problem att rea ut för halva priset. Locket håller ju ändå tätt, så det är bara en skönhetsgrej. Men så länge systemet är gjort så att butiken kan reklamera sådana här varor när de gått sönder under leveransen kommer de fortsätta slängas. Okej torkad dill är kanske ingen storsäljare, men med tanke på att det är tre år kvar till bäst före-datumet skulle det finnas tid att få dem sålda kan man tycka.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
Det händer ganska ofta att man hittar frukt och grönsaker med konstiga former som lyckats slinka genom systemet och hamnat på en affär. Väl där rensas de oftast ut av personalen och kastas direkt. Hur den här lyckats nå så långt är en gåta. Borde inte någon i kedjan ha reagerat och plockat bort den mycket tidigare? Kanske grossister som på flit väljer att blunda? För mig blev det nytt rekord. Har aldrig hittat en varken så stor eller konstigt formad gurka tidigare. Väldigt fin.
Svinnet fortsätter. Tog en sväng med cykel till två av de närmaste butikerna. Efter den första lutade det åt att det skulle bli årets onyttigaste tur. 47 Snickers och 14 pizzadegar. Men det kompenserades delvis på nästa. En massa sparris, vitlök, potatis, havregryn, grapefrukt, klementiner, päron, broccoli, paprika, tomater. Det finns produkter som dyker upp i stora mängder gång på gång i samma butikers sopor. Då handlar det oftast om att butiken har tecknat upp sig för att köpa en viss mängd varje vecka och är tvungen att göra det även om produkten inte säljer. De där pizzadegarna är antagligen en sådan produkt för de dyker ofta upp på samma butik och jag tror knappast de anställda är så klantiga att de inte märker det. Att butiker tvingas teckna upp sig för en produkt lång tid framöver är ett av fenomenen som behöver upphöra illa kvickt om vi ska komma till bukt med matsvinnet.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Cora Karlsson undrade om det var möjligt att leva som bonde året om i Gällivare. Funderingarna blev starten för ett projekt med odling av mikrogrönsaker i en container. Läs gärna min intervju med henne i senaste numret av magasinet Filter. Går att köpa på Pressbyrån eller beställa på nätet.
Det finns ju en hel del produkter man ofta hittar och som aldrig är dåliga. Inte så dåliga att de inte går att använda i alla fall. En sådan är vitkål. Vitkålshuvudet på bilden såg inget vidare ut när det hittades, men som alltid med vitkål är det bara att skala av några lager så har man ett perfekt huvud kvar. Och när de är så här stora är det fullt tillräckligt. En annan är lök. Den här gången hade de rensat ut flera kassar lök. De flesta hade ett fult yttre skikt. Men alla blev fina bara man skalade lite. Det konstiga med lök är att det ofta inte går att hitta finare lökar när man handlar på affärer. De yttre skalen är ofta fula. Man undrar ju vad som avgör att vissa ska kastas medan andra blir kvar i lådorna? Samma sak med salladslök. Bara att skala bort det yttersta lagret och klippa bort det yttersta av blasten. Anledningen att det inte görs av personalen är antagligen det låga priset. Det kostar mer att ha anställda som står och skalar än vad man tjänar på det. en av många anledningar till att det måste bli dyrt att slänga mat. Problem som det här kommer aldrig att lösas utan politisk inblandning på ett eller annat sätt.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Motsvarande 140 miljarder kronor. Så mycket begär den europeiska flygindustrin i stöd pengar från ländernas regeringar. På skattebetalarnas bekostnad. Och över hela kontinenten förbereds nu krispaket till flygbolagen. Bara i Sverige har regeringen avsatt fem miljarder till de svenska flygbolagen. Utan några miljökrav i gengäld.
Ni vet den där kompisen på lågstadiet som alltid tiggde till sig godis av sina kompisar. Trots att han fick mer pengar än någon annan av sina föräldrar var han alltid pank. När veckopengen kom stack han nämligen till kiosken och handlade upp den direkt och satte i sig godiset på nolltid. Sedan blev det dags att tigga igen. En jobbig jävel. Men trots att han var en jobbig jävel skulle han aldrig kommit på idén att föreslå att resten av klassen samlade in och donerade nya pengar till honom när hans godis var slut. Helt enkelt för att om han gjorde det skulle han bara ha blivit utskrattad.
Flygindustrin har sedan 1944 till skillnad från alla andra transportmedel inte behövt betala någon skatt på bränsle. Det gör att flygbiljetterna varit orimligt billiga och flygbolagen tjänat orimligt mycket pengar. De har även berikat sig med en rad olika stöd till allt från tillverkningen av planen till offentligt ägda flygplatser.
Men varje gång det blir kris är de plötsligt helt panka igen och staten får skrapa ihop nya skattepengar för att hjälpa stackarna. Det rimliga är ju att pengarna ges med visst förbehåll. Som att delar av intäkterna ska öronmärkas till utveckling mot mer miljövänlig teknik och till klimatkompensation (jag känner till osäkerhetsfaktorn i om det fungerar, men bättre än inget). Och framförallt att pengar avsätts till en buffert som kan användas vid kriser istället för att all vinst går till aktieutdelning.
Det är dags för den jobbiga killen att vakna upp i verkligheten. Trycker man i sig allt godis på nolltid kommer ingen tycka synd en när det är slut.
Missa inga sågningar! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
En promenad till närmaste butiken gav inte mycket, men var inte helt förgäves. Kaffe, slängt på grund av vakuumsläpp, en tub kaviar som klämts till, men fortfarande var hel, pepparkakor med lite trasig ytterförpackning men intakt innerpåse, godis som slängts när de fyllt på nytt, nachochips med trasig påse och keso, gräddfil, matlagninsgrädde och polkagrisar med kort datum. Alltid något.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Det är ju alltid lite ironiskt när man hittar produkter med tips på hur man som konsument kan minska svinnet. Att man hittar dem i butikernas sopor alltså. “Titta, lukta & smaka” är ju rätt bra tips. Ett ännu bättre tips på just fil är att man inte ens behöver titta, lukta och smaka. Fil och andra syrade (naturligt konserverade) produkter blir inte farliga i obruten förpackning. Smaka är förstås bra ur aspekten att man inte ska behöva äta äcklig mat, men det är ju å andra sidan svårt att äta något utan att känna smaken, så det löser sig smidigt av sig självt. När jag skrev reportaget “Gammal mat: En kärlekshistoria” för magasinet Filter för ett par år sedan testade jag att äta en fil som passerat bäst före-datumet med sex månader och den smakade finfint. Ibland får man i alla fall ge branschen en eloge för att de någon gång ibland lever som de lär och struntar i datummärkningen. Den här filen hade två veckor kvar till bäst före-datumet när den kastades.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
Trots Coronatider händer det i alla fall lite på föredragsfronten. Två nya bokningar till hösten. Vårgårda bibliotek 17 september och sedan ska jag prata på Green Friday på Gummifabriken i Värnamo 13 november. Och redan den 2 juni kommer jag prata på ett webbinarium arrangerat av Länsstyrelsen i Västernorrland. Nu när fysiska föredrag är svåra att få till går det självklart bra att boka mig för föreläsningar på webben.
Tog en vända på egen hand till närmsta butiken. Gav lite grann i alla fall. Fem liter Oatly Imat. Kastade på grund av att ett paket hade gått sönder i en kartong med sex och kladdat ner de andra. Bara att ta hem och tvätta de övriga fem. En fil kastades av samma anledning. Ett annat paket som var trasigt och hade kladdat ner det. När det handlar om så många som fem paket av något borde väl rutinen ändå vara att skölja och torka av och sälja dem som vanligt? Fast troligen har det gåtts sönder redan på vägen till butiken och då reklameras ju hela kartongen och så slängs den och det skickas en ny. Ett riktigt dåligt system för klimatet. En påse vingummin var kastad på grund av trasigt upphängningshål. Resten på grund av kort datum.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
