Jag mejlade Lidl och frågade om deras kampanj ihop med Oatly och havregurten. Skrev att jag hade förstått att den slängdes i stora mängder just nu. Skrev inget om dumpstring eller min blogg. Men så dagen efter hade Lidl svarat på mitt mejl i en kommentar till blogginlägget om Lidl och Oatly. Rätt obehagligt. Ville de markera att de visste vem det var som mejlade eller vad var poängen? Här kommer i alla fall svaret:

”Hej!

Tack så mycket att du hörde av dig kring detta, precis som du tycker vi att matsvinnsfrågan är jätteviktig. Låt oss reda ut vad det är som har hänt i just det här fallet.Som du själv nämner är matsvinn en högt prioriterad hållbarhetsfråga för oss. En fråga som vi tar på minst lika stort allvar är våra kunders hälsa och vi följer självklart alla lagstiftningar kring livsmedels- hantering och säkerhet. I det här fallet rör det sig om kylprodukter som under transporten till våra butiker hamnat utanför den slutna kylkedjan. Det innebär att vi inte kunnat garantera att de är okej att äta. Det här är såklart djupt olyckligt, eftersom det innebär att vi måste kasta produkterna, men heller ingenting vi får eller vill hantera annorlunda. Vi kan helt enkelt inte riskera att någon av våra kunder blir sjuka. Det vi däremot kommer göra är att gå till botten med vad som har hänt under den här transporten. Att den här typen av situationer uppstår är väldigt ovanligt, men vi vill naturligtvis göra allt för att kunna minimera den här typen av fel. De produkter vi tar in under våra kampanjveckor, till exempel Havregurt med smak av jordgubbe och vanilj, är ofta populära och tar i regel slut redan under själva kampanjveckan. I de fall det finns produkter kvar behåller vi självklart dem i butiken längre än så, ofta med ett nedsatt pris, just med tanke på matsvinnet. Skillnaden mellan produkter i vårt ordinarie sortiment och vårt kampanjsortiment är helt enkelt att de senare inte fylls på när de tar slut i butik.Jag hoppas att det här gjort det lite mer tydligt hur vi jobbar och vad som ligger bakom situationen du skriver om. Du är varmt välkommen att kontakta oss om du har några frågor eller funderingar.

//Vännerna på Lidl”

Enligt Vännerna på Lidl har alltså kylkedjan brutits på väg till butik. Det som är lite märkligt i historien är ju att dumpstrare över hela landet har hittat samma havregurt kastad under veckan det var kampanj. Då måste alltså flera kyllastbilar ha gått sönder samtidigt i olika delar av Sverige. Eller kör samma lastbil ut havregurten till alla butiker? Många frågor. Jag har mejlat följdfrågorna till Lidl. Återkommer med svar.

Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

Det sista som inte går att klämma ur matförpackningar är ett större problem än de flesta tror när det gäller att halvera matsvinnet. Här tänkte jag förklara varför.

Målet är att matsvinnet i Sverige och Europa ska halveras till 2030. För att nå det målet har de flesta politiska åtgärderna koncentrerats på att få hushållen att minska sitt svinn. Genom att upplysa om att mat kan ätas efter bäst före-datumet, uppmana folk att inte handla för mycket mat och planera bättre. Att man lägger mest krut på hushållen är inte så konstigt när man tittar på Naturvårdsverkets statistik i rapporterna ”Matavfall i Sverige”. Där kan man se att hushållen står för merparten av allt svinn.

Ett problem är dock att statistiken är ofullständig. Massor av svinn saknas. Till exempel saknas flera delar i kategorin ”Jordbruk och fiske” och grossisternas svinn finns inte med alls. Om allt svinn fanns med skulle hushållen antagligen stå för ungefär en tredjedel istället för som nu över två tredjedelar.

Bortset man från det står hushållen ändå för en stor del av svinnet och det behöver så klart minskas. Räknar man bort så kallat oundvikligt svinn står hushållen för ungefär 460 000 ton svinn varje år. Det är många ton. Tittar man på procent av maten de svenska hushållen slänger i förhållande till hur mycket man köper blir andelen dock inte så stor. Cirka 6-7 procent. (Tro inte på den där vansinniga faktoiden om att vi slänger var tredje matkasse vi bär hem från affären!)

Att svinnet ligger så lågt kan verka glädjande. Det betyder ju att det flesta sköter sig rätt bra. Och det gör de. Men den låga siffran innebär också ett problem eftersom det gör uppgiften att halvera svinnet svårare.

Ett av de största hindren är maten som blir kvar i förpackningar när man ”tömt” dem. Varje gång du sköljer och slänger ett filpaket eller en tub med senap så är lite kvar i den som du inte lyckades få ur och äta eller dricka upp. I vissa förpackningar kan det vara så mycket som tio procent. I andra mindre, men ändå oftast kanske 1-3 procent. Lägg till det sista du sköljer av tallriken (de gånger maten inte är så god att du slickar tallriken), det du diskar ur kastrullen och stekpannan när du gjort en pastasås eller kokat gröt, och det blir en stor andel av de där 6-7 procenten. En kvalificerad gissning är att det landar på 3-4 procent.

Det här skulle betyda att så mycket som hälften av svinnet är sådant som är svårt att göra något åt. Det skulle också betyda att för att minska matsvinnet till hälften skulle ALLA behöva sköta sig fläckfritt i övrigt. Aldrig glömma en matlåda. Aldrig slänga något på grund av släng varan-datumet på paketet, aldrig råka ta mer än man orkar äta upp av maten. Och det är förstås en fantasi.

Så om svinnet som ens är möjligt att halvera skulle halveras betydde det ändå egentligen bara en minskning med 25 procent. Och om mina uppskattningar är fel, så att det sista i paketen och kastrullen bara står för 30 eller 25 procent, så blir ändå halverandet av svinnet omöjligt.

I det perspektivet är det goda nyheter att hushållen i verkligheten inte står för större delen av svinnet eftersom massor saknas i statistiken. Då finns det hopp. Men det innebär att svinnet behöver minskas mer i de andra leden och där är det ju också fullt möjligt. Till skillnad från hushållen slänger till exempel matbutiker nästan uteslutande mat som det inte är något fel på. Men då behöver fokuset styras om och nya mål sättas inom de områdena. Om övriga led minskar sitt svinn med 75 procent kan vi ändå gå i mål, om inte är det så gott som omöjligt.

(Bilden visar ett paket Bregott där jag skrapat ut så mycket jag bara kan, men ändå kan konstatera att en hel del är kvar.)

Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn: