Jag har funderat mycket över Paolo Robertos bakgård. För några år sedan hittade vi ofta produkter av märket Paolos i soporna. På paketen stod det att de kom från ”Paolo Robertos bakgård”. I innehållsförteckningen kunde man även läsa att maten kunde innehålla spår av ”nötter, mjölk, kräftdjur och blötdjur”. Jag fick en tydlig bild på näthinnan. Ett hus med en bakgård som angränsade till träskmarker fulla av märkliga organismer.
En del liknade amöbor. En del hade klor och långa spröt. Mitt i träsket stod Paolo Roberto vid en spis med bar överkropp och rörde ihop sina pastasåser. Hur ser Paolo Robertos bakgård ut nu när ingen längre vill köpa produkterna? Likadant, fast utan huvudpersonen vid spisen? Ligger det högar av pasta och sås och läcker ut i träsket? Har kräftdjuren och blötdjuren fest? Frågorna hopar sig.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
hittade ju 14 pizzadegar för ett tag sedan. Inte lika gott som när man gör egen deg, men bekvämt. Dock inte lika bekvämt som pizza-kit eftersom det inte följde med tomatsås. Men eftersom det alltid följer med mer tomatsås än man behöver i pizza-kiten så löste det sig ändå. För någon månad sedan gjorde jag pizza från två pizza-kit, men använde bara ena burken tomatsås. Och en annan gång hade jag använt ett pizza-kit och bara använt halva burken. En och en halv burk räckte nu till fem pizzor, som åts och frystes in. Sju pizzadegar är bortskänkta. Två kvar.
En fin grej med pizza är ju också att det är bra kylskåpsrensningsmat. Den här gången användes två trötta paprikor, en zucchini som var på upphällningen och en väldigt gammal mögelost, som var så stark att jag bara kunde använda lite av den. Dubbelt svinn-winn altlså.
Jag tog fram pärlplattorna som stod på hyllan i köket.
”Nej! Jag vill lägga de där pärlplattorna som knasboll-dummisarna har slängt.”
För ett tag sedan hittade jag en kasse med pärlplattor i en butiks sopor. Så det fick bli de pärlplattorna. Knasboll-dummisarna har blivit ett återkommande samtalsämne. Knasboll-dummisarna som kastar godis i brännbartsoporna ligger bakom det mesta som är fel. När My ser skräp på marken säger hon ”Det är säkert knasboll-dummisarna som har kastat det. De som eldar upp godis.” Och när någon har ritat på tapeten eller stökat till på ungarnas rum så får inte längre vår katt Alva skulden. Likt den sicilianska maffian och den napoletanska camorran har knasboll-dummisarna ett finger med i varje ljusskygg händelse.
Va inte en knasboll-dummis! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
En tjej på min gymnasieskola som rökte hade en präktig klasskompis som, i fall hon hade missat det, upplyste henne om hur farligt det var. Då svarade hon:
”Forskare har uppfunnit en platslunga, så det är lugnt.”
Hon drev bara men den präktiga klasskompisen som inte fattade det och blev ännu mer upprörd.
De flesta förstår att en plastlunga, även om den skulle fungera, aldrig blir lika bra som en vanlig lunga. Och att byta ut organ i kroppen är inte riskfritt. De flesta fattar nog också att det är bättre att lösa klimatkrisen genom att minska utsläppen än att lita på att Fuglesang ska flyga upp halvvägs till solen med ett enormt parasoll i näven.
Ändå kan sådana idéer vara skadliga för klimattänket. För människor har en stark tendens att lura sig själva för att slippa göra jobbiga förändringar i sitt liv. Och att det eventuellt finns en livlina i form av en astronaut med ovanligt stor talang för att sy segeldukar kan vara det där som får en att luta sig tillbaka och tänka att det nog löser sig ändå.
Och då har vi ens kommit till de rent praktiska problemen. Den stora risken att det helt enkelt inte fungerar. Och finansieringen. I Fuglesangs räkneexempel skulle det kanske kosta en biljon dollar (då är inte utvecklingskostnaderna medräknade). Pengar som istället kan gå till att förhindra klimatkrisen på jorden som då istället används till parasollet (det borde ju rimligen vara pengar från samma budget som används) för något som kanske inte ens fungerar.
Det skulle inte kännas så lite snopet att stå på ett förstört jordklot med vatten upp till halsen och på flimriga tv-skärmar se Fuglesang dansa runt i rymden med ett paraply som Mary Poppins utan taktkänsla. Och meningen som överröstar allt annat i skallen: ”Hur fan tänkte vi där?”
Att matsvinn är ett ämne som engagerar folk har jag förstått vid det här laget. Under mina 127 föredrag jag gjort hittills har det bara hänt en eller två gånger att publiken suttit helt tysta under föredraget och då ställde de ändå frågor efteråt. I går i Orsa var dock första gången publiken varit så engagerad att jag blivit avbruten mitt i en mening. Men jag gillar det. Mycket hellre att jag blir avbruten (så länge det är en gång och inte genom hela föredraget) än att publiken inte verkar bry sig. Tack alla som kom och lyssnade! Det blev en kanonkväll.
En kul sak med halloween är att man alltid hittar en massa pumpor både före och efter (även om det förstås är dåligt att det slängs en massa pumpor som bara fungerat som prydnad i butikerna). En tråkig sak är att det aldrig kommer hem några ungar och kör bus eller godis. Varje år laddar jag upp och hoppas bli av med åtminstone lite av allt godis vi har i förråden, men hittills har det aldrig hänt. Funderade på om jag skulle gå ut och leta efter ungar och erbjuda dem godis, men det är nog ingen bra idé. Skulle inte se så snyggt ut.
När jag var ute och dumpstrade häromkvällen cyklade jag förbi en Preemmack och slogs av att Preemsymbolen är en isbjörn. Har inte tänkt på det förut, men den stora nosen och de små runda öronen gör att den är betydligt mer lik en isbjörn än en brunbjörn eller svartbjörn. Är inte det jävligt makabert? Att ett av företagen som specifikt jobbar med produkter som leder till att polarisarna smälter och därmed hotar att utrota isbjörnarna har just en isbjörn som symbol? Preem är Sveriges tredje största utsläppare av växthusgaser efter SSAB och Cementa och har planer på att bygga ut raffinaderiet i Lysekil vilket skulle göra att de tog över förstaplatsen. Enligt forskare kan en tredjedel av världens isbjörnar vara borta 2050 på grund av att havsisarna smälter bort. En av orsakerna till det är Preem.
Någon gång i april hittade jag det här Quornpålägget i soporna och sedan hamnade det längst in i kylen och blev kvar där tills nu. Eftersom jag vet att sådana här produkter aldrig blir farliga i en obruten förpackning testade jag även om jag tänkte att det nog fanns en överhängande risk att det skulle smaka mindre bra om det. Men det var absolut inget fel på pålägget (förutom att produkten i sig är ganska smaklös då). Än en gång funderar jag på hur producenten egentligen kommer fram till vilket datum de ska sätta? I fall som det här känns det som att de bara har skrivit upp lite slumpmässiga datum på ett gäng lotter och dragit en.
Läs mer om bäst före-datum i min reportagebok ”Svinnlandet”.
Rotfrukter av olika slag är en av de vanligaste fynden i butikernas soptunnor. Ofta är de jättefina, men ungefär lika ofta är de lite skamfilade. Bruna i skalet eller lite mjuka eller både och. Det fina med rotfrukter som de på bilden är att de har en fantastisk smak. Liksom många grönsaker blir rotsaker som absolut bäst smakmässigt just innan de blir oätliga helt enkelt för att smakerna koncentreras när de torkar ihop. Mjuka morötter är inte så jättekul att äta råa, men använder man dem i soppor, grytor eller liknande är de helt suveräna. I början när jag dumpstrade brukade jag rata rotfrukter som såg ut så här, nu blir jag jätteglad när jag hittar dem.
