En rislampa som har producerats i Kina och fraktas hit och kostar 14.90 borgar ju inte direkt för kvalitet. De är inte heller tillräckligt dyra för att butikerna ska tycka att det är värt lagerkostnaden att spara dem till nästa år (trots att ju Halloween lär komma då också). Utan slänger dem och köper in nya då istället. Produkter som till och med de som säljer dem tycker är så värdelösa att de inte är värda att spara ett år borde naturligtvis inte få säljas överhuvudtaget. Vi är mitt i en klimatkris och borde bara koncentrera oss på det nödvändigaste och inte producera en massa skit bara för att kasta det.
För två år sedan skrev jag en artikel i Expressen om att Jysk skär sönder möbler och prylar och slänger dem i soporna. Ett återbesök två år senare visar att de fortfarande hanterar sina sopor på samma sätt. Enligt Jysks pressansvarige Sandra Martinsson skars prylarna sönder för att undvika bedrägeri. Hon menade att risken annars fanns att folk plockade dem från soptunnorna och reklamerade dem i butikerna. Det är ett teoretiskt problem som inte borde vara så svår att komma till bukt med.
Antingen genom att kräva att den som reklamerar har kvitto på köpet eller att varan som slängs markeras i systemet. Om jag får gissa (och det får jag ju eftersom det här är min blogg), så tror jag snarare att det handlar om att de inte vill riskera att folk får tag på gratis varor och köper mindre.
Hon berättade dock då att de jobbade på att utveckla en sprej de kunde märka varorna med för att slippa skära sönder dem. Två år senare lyser sprejfärgen med sin frånvaro och en soffa och en luftmadrass har tydliga skärmärken, som gjort dem obrukbara. Enligt Sandra Martinsson handlade möblerna som hamnat i brännbartsoporna istället för i återvinningen om enstaka fall av felhantering. Två år senare fortsätter de enstaka felhanteringarna.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer granskning av företagens sophantering!
Tendensen de senaste åren har varit att många butiker blivit bättre på att sortera ut matavfall. Alltså att öppna förpackningarna och hälla ut innehållet i matavfallstunnorna. Det skulle kunna vara en bra grej om man också sorterade förpackningarna som maten legat i. Den slängs dock oftast i bärnnbartsoporna, vilket gör hela insatsen i stort sett meningslös. Återvinning av plast, kartong och i synnerhet aluminium sparar mycket energi jämfört med att producera nytt. Däremot ger biogasproduktion av mat bara igen ungefär en tiondel jämfört med om matens äts upp. Och sedan går ju många rutiner i vågor också. På två av butikerna, som tillhör samma kedja har man det senaste året helt upphört med sorteringen och slänger all mat med förpackningar och allt i brännbartsoporna. Inget som kommer att synas i kedjans marknadsföring gissar jag.
Förra våren avslöjade Sydsvenska Dagbladet att en McDonaldsrestaurang i Ystad blandade sina sopor som kunderna redan sorterat och skickade dem till förbränning. Sedan framgick det att många av kedjans restauranger i landet gjorde samma sak. Nu kommer nästa vända i frågan. Enligt en dom från Mark- och miljödomstolen i Nacka måste McDonalds källsortera sitt avfall. Helt rimligt att de, liksom alla andra, måste se till att förpackningarna går till återvinning istället för att eldas upp. Men det tycker inte McDonalds, som fortsätter hävda att de ska ha ett undantag från reglerna. Kedjan tycker till och med att det är så viktigt att inte källsortera att de nu ska överklaga domen. ”Vi jobbar löpande för att förbättra vår källsortering och arbetar för att så mycket som möjligt ska kunna materialåtervinnas” står det på McDonalds hemsida. Deras strategi för att lyckas med det är minst sagt märklig.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om källsortering:
På Arlas Bregottpaket kan man läsa att förpackningen nu har börjat tillverkas av återvinningsbar plast. Det låter ju jättebra. Men det väcker också ett par frågor. Till exempel: Varför har Arla ända fram till nu valt att tillverka paketen med plast som inte går att återvinna? Återvinningsbar plast har ju funnits i rätt många år vid det här laget. Och nästa fråga på det: Varför är det ens lagligt att tillverka förpackningar av icke återvinningsbar plast? Plast som inte går att återvinna, till exempel svart plast, är ett stort problem eftersom den istället för att användas igen eldas upp, vilket gör hela källsorteringen och insamlingen meningslös. Det gör ju också att privatpersoner som källsorterar tappar suget att göra det när de får höra att mycket av plasten ändå inte blir återvunnen. Att förbjuda sådan plast känns som en rätt given åtgärd för lagstiftarna, men som med så mycket annat händer istället ingenting.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om återvinning!
Mycket som gick fel när de här batterierna slängdes. Först och främst är ju inte containern för brännbart stället man ska slänga batterier i, inte ens använda batterier. Oanvända batterier som de här ska så klart inte slängas alls. Okej, att det inte går att sälja ett fyrapack batterier där två saknas, men visst borde det gå att hitta något användningsområde för två AAA-batterier? Om det hade varit någon sorts ovanliga batterier som bara funkade till en specialkamera tillverkad i Indonesien på 90-talet hade jag kunnat köpa det, men AAA är ju fan de vanligaste batterierna av alla. Har svårt att tänka mig att det inte finns en enda batteridriven pryl i butiken som går på AAA-batterier, men jag har kanske fel. I så fall borde den som nu kastade dem låtit batterierna slinka ner i byxfickan och tagit hem dem istället. Vem har inte användning för batterier?
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Möttes av den här synen i ett kärl för brännbart på senaste turen och lydde uppmaningen. Både vad gällde förpackningen i sig och filen inuti den. Den som slängt den i brännbartsoporna måste ha missat att läsa på förpackningen.
Sådana här tuber bevarar maten ungefär lika bra som konserver, vilket betyder att de lät hålla i några årtionden efter bäst före-datumet. Därför är det alltid lite lockande att ta hem dem. När den stora matkrisen kommer är det ju bra att ha ett prepperförråd med massor av mat. Den här gången lyckades jag i alla fall hålla mig tack vare minnet av när jag testade en tub med liknande mjukost med ädelostsmak som sitter etsat i min hjärna för evigt. En av de mest ohyggliga upplevelserna någonsin. När krisen kommer äter jag fan hellre bark och gräs än att sätta i mig en sådan där tub. Så tuberna blev kvar med en tyst svordom över det bedrövliga i att de var slängda i brännbart istället för att sorteras i metallåtervinning.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Det kom svar på mitt mejl till Uppsalahem. Ungefär som väntat.
”Hej
Tack för din synpunkt gällande miljöstugorna.
Svarar på dina frågor nedan.
1 och 2 – Att det saknas kärl i vissa miljöstugor har med platsbrist att göra. Vi har gjort en inventering nyligen med hjälp av önskemål från hyresgäster samt hur våra fastighetsskötare upplever att kärl används på Marmorvägen. I två av miljöstugorna finns det behållare för metall och plast. Denna lösning tyckte vi var den bästa för alla boenden utifrån förutsättningarna som finns där.
3. Uppsalavatten tömmer kärlen för brännbart och Ragnsells tömmer övriga kärl och vi kan inte blanda kärlen så då det försvårar jobbet för personalen som sköter tömningen av kärlen. Men det är en bra synpunkt att se ifall det går att få en tydligare avdelning mellan kärl. Jag noterar detta och ser ifall man kan få in det i miljöstugorna.”
Mitt förslag var ju inte att man skulle lägga till ytterligare kärl för plast utan att man skulle byta ut kärl för brännbart mot kärl för plast. Men det saknas tydligen ambitioner för att öka återvinningen. Tråkigt. Bilden visar hur kärlen för pappförpackningar såg ut häromkvällen. De fulla kärlen gjorde att folk var tvungna att kasta kartonger i brännbartkärlen där det fanns plats istället.
Varje helg när jag kollar soprummen i området där jag bor hittar jag i ett av dem samma fynd. Tre kassar eller en säck full av ölburkar. Burkarna är förutom några enstaka undantag av märket Sjukommatvåan. Första gången jag gjorde fyndet trodde jag att det hade varit fest, men det verkar inte så eftersom burkarna varje gång är av samma märke. Varje vecka är ölburkspåsarna slängda i matavfallskärlet. Första gången tänkte jag att de som slängt dem varit fulla (vilket ju inte vore helt otippat) och slängt fel, men det verkar snarare handla om någon slags protest mot klimatrörelsen. Matavfallskärlet är det enda kärlet som har ett lock och alltså det krångligaste att slänga i. Mycket som är tragiskt i den här historien.
