Trots att vi var tre personer fick vi alltså ge upp redan på den andra butiken. Mängderna frukt och grönsaker var ohanterbara. Bilden visar vad jag ändå valde att ta hem. Turen gav en flashback till många år sedan, när jag fortfarande handlade det mesta av maten jag åt och ibland gjorde misstaget att gå till butiken innan jag bestämt mig för vad jag skulle äta och det stora utbudet gjorde mig helt förlamad. För det är ju inte som att alla tusentals valmöjligheter gör det lättare att välja. Tvärtom ger det lätt ångest. Under arbetet med min reportagebok ”Svinnlandet” testade jag att i några månader bara äta det jag hittade i soporna och den första månaden startade jag från noll, använde alltså inget jag hade kvar sedan tidigare.

Det blev den helt klart bästa matmånaden i mitt liv. Begränsningarna blåste bort hela ångesten över att tvingas välja hela tiden och ökade kreativiteten. Sådana här turer kastar nästan tillbaka mig till de där jobbiga vandringarna i butiker för många år sedan. Är det egentligen någon som mår bra av butikernas enorma utbud? Och om man nu gör det är det värt allt svinn som de enorma utbuden genererar?

Hjälp till att sprida medvetenhet om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: