Lyssnade på P4 Skaraborgs inslag om dumpstring som sändes förra veckan. Jag tycker förstås (uppenbarligen) att dumpstring är ett bra sätt att uppmärksamma matsvinnet och att det är bra att dumpstrare ställer upp i media. En viktig sak är dock att ställa som krav på journalisterna man åker ut med att inga ställen ska nämnas vid namn. När det görs händer det ofta att de ställena börjar låsa. Och det är ju inte så konstigt. Ingen butik vill ju ha den publiciteten, som dessutom är orättvis, att de som väljer att lämna öppet för dumpstrare är de som får dålig publicitet medan de som låser in soporna slipper. I reportaget nämns en galleria vid namn och sedan intervjuas chefen för gallerian, som innan han blev intervjuad inte kände till att det dumpstrades där och tycker att det är något negativt. Det är förstås inte säkert, men risken är överhängande att han kommer att se till att soporna blir otillgängliga. Risken finns ju alltid att affärer börjar låsa när dumpstring uppmärksammans i media, vilket får vägas mot uppmärksamheten för matsvinn det ger. Men att utmana ödet så mycket som att peka ut enskilda ställen och uppmärksamma chefer på vad som pågår på deras ställen är att utmana ödet lite för mycket anser jag. Ställer man kravet att inga butiker får nämnas om man ska gå med på att ställa upp så är risken för låsning mycket mindre.
Foto: Angie Gray
