På grund av omständigheter som jag inte kunnat råda över blir ”Dumpstringshandboken” försenad. Istället för 25 augusti kommer den att komma någon gång i mitten av september. Men nu är det i alla fall inte långt kvar tills den går iväg till tryck och jag läser korr för fullt. Jag återkommer när det exakta datumet är fastställt.

Sådana här gurkor rensas oftast ut redan vid odlingarna eftersom de inte får beteckningen klass 1. De får fortfarande säljas förstås, men grejen med grönsaker av klass 2 är att de är värda väldigt lite pengar, vilket gör att det ofta inte ens är värt att frakta dem några mil för att fraktkostnaden överstiger vad odlaren får betalt för lasten. Därför slängs ofta de utrensade grönsakerna direkt. Någon gång ibland lyckas en krokig gurka dock slinka igenom systemet och nå butiken, för att där rensas ut när någon i personalen får syn på den. En av de viktigaste åtgärderna som skulle behöva vidtas för att minska matsvinnet i världen är att ändra på handelsnormerna så att en gurka bara är en gurka oavsett vilken form den har.

I dag fyller jag 44 år och redan för ett par dagar sedan fick jag en present i förskott. Då nådde nämligen Dumpstringslyx 10 000 följare på Facebook. Eftersom jag inte har några reklamsamarbeten eller liknande så betyder det inget för mig ekonomiskt, men att många vill följa Dumpstringslyx betyder ju att det finns ett stort intresse för ämnet och det ger hopp om att det en dag skulle kunna bli förändring. Tack till alla som gillar, delar och kommenterar. Fortsätt gärna med det.

Här är min halva av vad vi valde att ta hem från senaste turen. Det blev en hel del yoghurt och frukt och grönsaker. Representanter för butikskedjorna framhåller gärna att det minsann är hushållen som slänger mest mat. Om det verkligen stämmer vet vi inte eftersom den svenska statistiken är så ofullständig. Siffrorna för både primärproduktionen och livsmedelsindustrin är bara uppskattningar och jämför man med internationella siffror ligger de så lågt att de omöjligt kan vara i närheten av sanningen.

De enda två siffrorna som är hyfsat trovärdiga i den svenska statistiken är de för hushållen och matbutikerna. Dock finns det en hel del knasigheter med de siffrorna också. I siffran för hushållen räknar man på ett annat sätt än i de andra kategorierna, nämligen matavfall istället för matsvinn (alltså även sådant som inte går att äta som bananskal och benrester). Det gör att siffran blir dubbelt så stor som den annars skulle ha varit. Man räknar också det som hälls ut i avloppet, vilket man inte gör i de andra kategorierna och det står för en tredjedel av hushållens siffra.

När det gäller butikernas svinn så stämmer siffran som butikerna gett Naturvårdsverket antagligen rätt bra. Men då är det massor som inte räknas med. Som allt som reklameras av butikerna och antingen skickas tillbaka eller slängs i butikernas egna sopor. Till exempel om några bananer är dåliga på en pall eller om en glasburk gått sönder i ett helt flak. Annat som inte räknas in är brödreturena, alltså bröd som tas tillbaka av leverantörerna när nytt bröd levereras, vilket är massor. Det är även returer på en hel del annan mat som färdigrätter, en del juicer och annat.

Om man räknade in allt svinn som sker i butik och räknade bara räknade hushållens svinn (alltså inte bananskal, benrester, med mera) så skulle de två kategorierna antagligen inte hamna så långt från varandra. Min gissning är att hushållen ändå skulle ha mer svinn, men inte särskilt mycket mer. Och det är ju långt ifrån godkänt när det gäller butikerna. För om man lagar mat blir det automatiskt mer svinn än om man bara hanterar obrutna förpackningar. Det som blir kvar i paketet eller tuben hur noga man än klämmer räknas också som svinn och det som blir kvar på tallriken om man inte slickar den och i kastrullen när man kokat något.

Och att man råkar glömma en matlåda i kylen någon gång är stor skillnad mot att systematiskt överbeställa och sedan slänga fullt ätbar mat i soporna helt i onödan. Siffrorna är osäkra, men det är ingen tvekan om vem som slänger sämst.

Hjälp till att sprida medvetenhet om matsvinn! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:  

När vi kom till den sista butiken på rundan blev vi lite skraja. Tre vanliga polisbilar och en piketbuss stod med blåljusen på och ett gäng poliser verkade leta runt butiken efter någon eller något. Skulle vi våga vänta och gå in eller bara strunta i det och åka hem? Vi valde det första. Till sist körde poliserna därifrån och vi satte igång. En ung man med norrländsk dialekt kom samtidigt som oss till soprummet och berättade att han hade berättat för poliserna att han tänkte dumpstra och frågat om det var okej att han började fast de var där. ”Det är bättre att du väntar lite”, hade en av poliserna svarat, så han hade snällt väntat tills de åkte. Det vi hittade gjorde att det var klart värt att vänta i alla fall. Resultatet av turen kommer i morgon.

Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

En av de få negativa sakerna med att dumpstra är fluktationerna på vissa varor, som ost. Just nu har jag hittat så mycket ost att det är ett problem för att de tar så mycket plats i kylen. I våras däremot var det sådan ostbrist att vi till och med var tvungna att köpa ost två gånger. När det är som nu är det lockande att strunta i ostar man hittar som är mögliga för att det gått något litet hål på paketet. Men det ska man förstås inte göra. Om några månader kan läget ha ändrats och då kommer jag tacka mig själv för att jag inte slöade till utan lade ner osträddningsjobbet. Ost är ju inte en vara man vill köpa i onödan.