Svinnet fortsätter med full kraft. Här är min halva av senaste turen. Bland annat ett paket basmatiris, en flaska olivolja, en halv flaska rapsolja (återkommer om varför den är halv), två konserver majs, en konserv vattenkastanjer, en påse färsk pasta, fem fikonostar, hamburgerbröd, massor av mintstränger, två paket matvete, ett tiotal påsar kindneybönor och kikärter, färskost, fil, två rullar hushållspapper, nikotintuggummin, matbananer, annan frukt, gräddfil, blomkål, gurkor, en massa rotfrukter, paprika, chilifrukter och lök. Det går sådär med butikernas svinnreducering.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Som så många gånger förr tänkte jag innan vi åkte ut att jag inte skulle ta så mycket. Och som så många gånger förr sprack det totalt. Det är ju så jäkla svårt att bara låta superfin mat eldas upp. Istället för bara någon kasse mat gick halva dagen åt till att ta hand om allt. Men det var definitivt värt det. Resultatet av turen kommer i morgon. Håll utkik!
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
När grönsaker odlas kommersiellt delas de in i olika klasser efter skörden. Första klass är de som har rätt form och storlek i förhållande till handelsnormerna. De av andra klass är det oftast inget fel på smakmässigt, men de kan vara skeva i formen eller ha en utväxt eller någon fläck på skalet. Då används de i bästa fall i industrin eller blir djurfoder. Många slängs bara också. I mitt kök delar jag också upp tomaterna. Efter att jag dumpstrat dem. De som har slängts fast de är perfekta är salladsklassen och äts råa. De som är spruckna eller har ruttna partier blir krossade tomat-klassen och hackas, kokas och stoppas i frysen om jag inte ska göra soppa eller sås samma dag. Även de går att äta råa om man skär bort de dåliga delarna, men eftersom de har dålig hållbarhet är det lika bra att göra något med dem direkt.
De senaste åren har en rad giftiga bekämpningsmedel förbjudits inom EU för att de har förödande hälsoeffekter för lantbrukarna som använder dem. Nu har det kommit fram att EU ändå låter kemikalieföretagen bakom gifterna fortsätta producera dem för export utomlands. Man undrar ju hur det lät på mötet när politikerna kom fram till den lösningen. Kanske något liknande det här:
”De där giftiga kemikalierna som förbjöds nyligen är ett problem.”
”Vi var tvungna att förbjuda dem. De är ju direkt dödliga för människor.”
”Ja, men hur ska det gå för de stackars kemikaliefabrikerna som tillverkar skiten? Det blir ju massor av förlorade arbetstillfällen.”
”Inga problem. Låt dem exportera giftet till andra länder där de inte är förbjudna. Ingen bryr sig om fattiga människor ändå. Det blir en win win. De får kemikalierna de behöver för att lyckas exportera all mat vi behöver i Europa och vår giftindustri fortsätter blomstra.”
”Lysande Sickan! Lysande!”
Det är ju naivt att inbilla sig att ett förbud innebär att det förbjudna är förbjudet även för dem som producerar maten vi äter.
Missa inga sågningar! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Jag satt sent på kvällen och funderade på om jag skulle orka ut på en liten tur eller inte. Det lutade åt att jag skulle gå och lägga mig istället när jag loggade in på Facebook och en snäll dumpstrare hade delat en film på en hel vagn full av fil från en butik i närheten (se förra inlägget). Bara att byta om och cykla dit alltså. Butikens sopor skulle tömmas dagen efter så jag tog så många fil jag trodde att jag skulle få in i kylen + två till (för man lyckas alltid få in mer än man tror). På väg hem kollade jag en butik till och hittade mjölk och ett gäng byttor turkisk yoghurt och tänkte att det var jävligt dålig tajming, men jag tog med dem ändå. Turkisk yoghurt smäller ju faktiskt högre än fil. Och tro det eller ej, jag lyckades få in allt i kylen. Det är tur att man har spelat en hel del Tetris i sina dar.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Det är något som är skevt i berättelserna om butikernas matsvinnsminskning. Kedjorna själva hävdar att det går så bra i kampen mot matsvinnet att det knappt är ett problem längre och deras kunder verkar nöjda med det. Så nöjda att de till och med går runt och berättar för andra om hur duktig deras butik är. Det känns lite som det där med den bästa pizzerian. Väldigt många människor i det här landet bor bredvid världens bästa pizzeria. Jag vet inte hur många gånger som jag har hälsat på någon, vi har köpt pizza på “världens bästa pizzeria” och jag har konstaterat att den är väl ok, men inte mer. När jag åker runt och föreläser berättar alltid folk om hur bra deras butik är på att sätta ner priset på varor med kort datum så att det inte blir något svinn. Problemet är bara att de flesta inte vet hur det egentligen går till. Det gör man bara om man tittat i butikens sopor. Om jag inte hade sysslat med dumpstring så hade jag trott att butiken där jag i går kväll hittade den här vagnen full av fil var en butik som hade löst det mesta av sina matsvinnsproblem. De sätter ner priser på varor med kort datum, de har realådor, de säljer till och med grönsaker av andra klass. Ändå hittar man ständigt massor av mat kastad i butikens soprum, så mycket att det är dumpstrare där och bär hem kassar fulla med mat varje kväll.
Så vad är det som inte stämmer i det här? Självklart vill butikerna minska sitt matsvinn. Svinnet är en kostnad. Men problemet är att eftersom matbutiker är vinstdrivande företag så går lönsamheten alltid först, vilket betyder att när lönsamheten och åtgärder mot minskat matsvinn konkurrerar så vinner alltid lönsamheten. Det är därför man fortsätter sälja frukt och grönsaker i flerpack för att det gör att man säljer mer, trots att det leder till massor av onödigt svinn. Det är också därför man väljer att slänga det här partiet med fil istället för att rea ut paketen för 5 kronor styck och få merparten sålda. Men det får aldrig kunderna veta så länge de inte går runt butiken och ser vad soprummen döljer.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
När sådant här händer är det ju jäkligt märkligt. På senaste turen hittade vi en halv tunna full med fortfarande gröna bananer. När det gäller de flesta fynd man gör så brukar det gå att räkna ut varför maten är kastad, men här är det omöjligt att hitta någon rimlig anledning. Gröna bananer hittar man ganska ofta, men då brukar det vara så att en banan på klasen har fått en fläck eller flera. De här bananerna går det verkligen inte att hitta något som helst fel på. Ja, förutom att de är för gröna för att äta direkt då. För vår del är ju inte det något större problem dock. Bara att vänta ett par dagar innan man börjar använda dem. Och en fördel med gröna bananer är ju att hållbarheten är väldigt bra.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
“För oss är minskat svinn lika förnuftigt som självklart” skriver Lild på sin hemsida. I verkligheten lever inte matkedjan riktigt som de lär. På senaste turen hittade vi mer Oatly havregurt än vi kunde ta hand om. Först tänkte jag att havregurten kastats på grund av att många valt att bojkotta Oatly för Blackstoneinvesteringen, men det stämde inte. Eftersom havregurten har bäst före-datum i januari nästa år gjorde jag en extra sökning för att se om det fanns något återkallande. Det gjorde det inte, däremot hittade jag ett pressmeddelande från Lidl om att de utökat sitt samarbete med Oatly genom att börja sälja flera av deras produkter. Dessutom, skrev de, skulle de under vecka 37 sälja produkter som Oatly havregurt jordgubb och Oatly havregurt vanilj. Det här betyder att de haft produkterna i sortimentet en vecka och efter den veckan slänger de paketen som inte sålts, trots att bäst före-datumet alltså ligger flera månader fram i tiden. Jag har skickat några frågor om det till Lidls kundtjänst men inte fått svar än. Återkommer om det.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
Det sista som inte går att klämma ur matförpackningar är ett större problem än de flesta tror när det gäller att halvera matsvinnet. Här tänkte jag förklara varför.
Målet är att matsvinnet i Sverige och Europa ska halveras till 2030. För att nå det målet har de flesta politiska åtgärderna koncentrerats på att få hushållen att minska sitt svinn. Genom att upplysa om att mat kan ätas efter bäst före-datumet, uppmana folk att inte handla för mycket mat och planera bättre. Att man lägger mest krut på hushållen är inte så konstigt när man tittar på Naturvårdsverkets statistik i rapporterna ”Matavfall i Sverige”. Där kan man se att hushållen står för merparten av allt svinn.
Ett problem är dock att statistiken är ofullständig. Massor av svinn saknas. Till exempel saknas flera delar i kategorin ”Jordbruk och fiske” och grossisternas svinn finns inte med alls. Om allt svinn fanns med skulle hushållen antagligen stå för ungefär en tredjedel istället för som nu över två tredjedelar.
Bortset man från det står hushållen ändå för en stor del av svinnet och det behöver så klart minskas. Räknar man bort så kallat oundvikligt svinn står hushållen för ungefär 460 000 ton svinn varje år. Det är många ton. Tittar man på procent av maten de svenska hushållen slänger i förhållande till hur mycket man köper blir andelen dock inte så stor. Cirka 6-7 procent. (Tro inte på den där vansinniga faktoiden om att vi slänger var tredje matkasse vi bär hem från affären!)
Att svinnet ligger så lågt kan verka glädjande. Det betyder ju att det flesta sköter sig rätt bra. Och det gör de. Men den låga siffran innebär också ett problem eftersom det gör uppgiften att halvera svinnet svårare.
Ett av de största hindren är maten som blir kvar i förpackningar när man ”tömt” dem. Varje gång du sköljer och slänger ett filpaket eller en tub med senap så är lite kvar i den som du inte lyckades få ur och äta eller dricka upp. I vissa förpackningar kan det vara så mycket som tio procent. I andra mindre, men ändå oftast kanske 1-3 procent. Lägg till det sista du sköljer av tallriken (de gånger maten inte är så god att du slickar tallriken), det du diskar ur kastrullen och stekpannan när du gjort en pastasås eller kokat gröt, och det blir en stor andel av de där 6-7 procenten. En kvalificerad gissning är att det landar på 3-4 procent.
Det här skulle betyda att så mycket som hälften av svinnet är sådant som är svårt att göra något åt. Det skulle också betyda att för att minska matsvinnet till hälften skulle ALLA behöva sköta sig fläckfritt i övrigt. Aldrig glömma en matlåda. Aldrig slänga något på grund av släng varan-datumet på paketet, aldrig råka ta mer än man orkar äta upp av maten. Och det är förstås en fantasi.
Så om svinnet som ens är möjligt att halvera skulle halveras betydde det ändå egentligen bara en minskning med 25 procent. Och om mina uppskattningar är fel, så att det sista i paketen och kastrullen bara står för 30 eller 25 procent, så blir ändå halverandet av svinnet omöjligt.
I det perspektivet är det goda nyheter att hushållen i verkligheten inte står för större delen av svinnet eftersom massor saknas i statistiken. Då finns det hopp. Men det innebär att svinnet behöver minskas mer i de andra leden och där är det ju också fullt möjligt. Till skillnad från hushållen slänger till exempel matbutiker nästan uteslutande mat som det inte är något fel på. Men då behöver fokuset styras om och nya mål sättas inom de områdena. Om övriga led minskar sitt svinn med 75 procent kan vi ändå gå i mål, om inte är det så gott som omöjligt.
(Bilden visar ett paket Bregott där jag skrapat ut så mycket jag bara kan, men ändå kan konstatera att en hel del är kvar.)
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
