I går tog jag med ungarna till Hågaån, som ligger på promenadavstånd hemifrån, och fångade några mörtar. Tack vare Mys stora mört räckte det till en middag bestående av panerade stekta mörtfiléer med potatis, gräddfil och gräslök. Mört är utan tvekan den mest underskattade matfisken vi har. Okej, den har mycket ben, men om man skär filéer är de benen som är kvar så små och mjuka att man inte behöver bry sig om dem, som med strömming. Smakmässigt ligger den ungefär mitt emellan strömming och abborre, i konsistensen mer som strömming.

Med tanke på utfiskningen av haven (om det fortsätter i samma takt kommer den sista stora matfisken vara fångad 2050) känns det helt absurt att det finns en massa fisk som klassas som skräpfisk och inte används. Även braxen och id är fantastiska matfiskar. Det fina med fisk som resurs är ju att om den inte överfiskas så gör återväxten att den är oändlig. Helt enkelt: om man fiskar upp en fisk så blir det utrymme för en annan att växa till sig. Och när det gäller ”skräpfisk” är risken för utfiskning inte direkt överhängande.

Stekt mört med potatis

Några mörtfiléer

Vetemjöl

Potatis

Citron

Gräslök

 

Gör så här: 

  1. Koka potatisen.
  2. Vänd fiskfiléerna i mjölet. Salta och peppra. Stek på medelvärme tills de blivit gyllenbruna på båda sidor.
  3. Servera med potatisen, gräddfilen och gräslök.