Riktigt lyxigt när man mitt i vintern kan plocka fram lite sparad mörtfilé ur frysen. Det blev stekt mört med potatismos och lingonsylt den här gången. Mört är ju en av de där fiskarna folk kommit på att de är för fina för att äta, men som är ett jäkligt mycket bättre alternativ än odlad lax och annan köpt fisk som leder till utfiskning. Visst innehåller den mycket ben, men om man skär filéer så är det bara samma slags små ben som i strömming och sill. Och smaken är det definitivt inget fel på.
Trots att dumpstringsturer där man inte hittar tomater är ovanliga är det sällan jag lämnar några (om de inte är mögliga förstås). När man gör alla tomatbaserade såser från grunden och använder krossade tomater i många andra rätter går det åt väldigt mycket. Och de funkar ju lika bra att använda även när det är över tio minusgrader ute och de fryst. Bara att låta dem tina lite grann, hacka, koka och frysa in.
Ett av fynden på den senaste kylslagna turen var åtskilliga kilo hundmat i små påsar och stora korvar kastade på grund av bäst före-datumet. I just det här fallet kom den till användning eftersom en av oss som var ed på turen har hund. Men kunde inte butiken har gjort något bättre med maten (som håller sjukt länge efter datumet) än att bara kasta det? Några idéer?
Här är min tredjedel av vad vi valde att ta hem från senaste turen. På grund av minusgraderna hade mycket fryst sönder, men det blev ju en del ändå.
På sistone har jag tänkt en del på hur dumpstringen har förändrat min syn på saker, även andra än de mest uppenbara, som matsvinn, bäst före-datum och annat. En sådan sak är mitt flygande. När jag började dumpstra för elva och ett halvt år sedan flög jag fortfarande ibland. Det blev oftast en eller två flygresor. En inrikesresa upp till Norrland och ofta en utlandsresa.
Under de första åren av dumpstrande räknade jag ut att dumpstringen av min familjs mat och det jag gav bort ungefär kompenserade för flygresorna och nöjde mig så, även om något skavde. Men för några år sedan gjorde dumpstrandet att jag började tänka tvärtom istället. Om jag flyger äts ju hela klimatvinsten som dumpstrandet ger upp och då blir det ur den aspekten meningslöst att jag gör det.
Sedan dess har jag inte flugit mer och har inga planer på att göra det heller. Jag lovar inte att jag aldrig kommer sätta mig på ett plan igen. Om jag exempelvis behöver resa någonstans för att göra research för ett jobb och det är orimligt långt bort för andra färdmedel kommer jag att göra det, men det kommer alltid vara det sista tänkbara alternativet.
Vi trotsade kylan och åkte ut på en tur fast termometern visade tolv minusgrader, vilket gick ner till femton innan vi var klara. Mycket frukt och grönsaker var sönderfrusna, men det blev en hel del användbara fynd ändå. Och så hittade jag bokstavligen en flaska iste.
En av sakerna som gjorde mig mest glad under förra året var alla som hörde av sig och berättade att de äntligen kommit igång med dumpstringen efter att de läst min ”Dumpstringshandboken”. Superkul att se bilderna på alla fina fynd också. Jag rekommenderar alla som funderar på att kanske börja dumpstra under 2025, eller bara vill ha tips på hur man kan minska sitt eget svinn, att införskaffa ett exemplar. Det finns mycket mat och prylar att rädda därute.
Ibland kastar nya upplevelser ett nytt ljus på tidigare erfarenheter. Som när man för första gången dricker en öl som kastats för att etiketten saknas och inser hur förutsägbart tråkigt det är att veta vilken slags öl man dricker. Brukar du veta vilken öl du dricker?
Ett av fynden på senaste turen var ett par barnhandskar. Perfekta för dottern att ha i reserv, vilket är perfekt eftersom handskar lätt tappas bort. Är det någon som har en teori om varför ett par helt felfria oanvända handskar kastas i en butiks sopor? Jag brukar ha idéer, men det här övergår mitt förstånd.
Under mina första år av dumpstring fanns det alltid brutala mängder apelsiner och klementiner kastade den här tiden på året. Alltid för att en blivit dålig i ett nät och hela nätet kastats. Men för kanske tre år sedan hände något. Svinnet på citrus minskade markant. Inte så att vi hade brist på apelsiner och klementiner, men långt ifrån att det var aktuellt att pressa massor av juice och frysa in för att man inte hann dricka upp allt längre.
Jag är lite osäker på vad det berodde på, men tänker att butikerna nog blev bättre på att rea ut nät med en dålig i sina svinnpåsar och svinnlådor. Men nu har något hänt igen. Nivåerna av svinn på citrus på butikerna vi dumpstrar vid är tillbaka på samma nivåer som förr. Det går inte en tur utan att jag får ångest av att behöva lämna massor av apelsiner och klementiner, trots att jag lovat mig själv att aldrig göra det eftersom det alltid går att pressa juice av dem. Problemet är ju bara att det tar tid att pressa juice och jag har inte obegränsat med tid.
Kan det vara så att rutinerna för att stoppa näten i svinnpåsarna tappats? Eller finns det just nu en överproduktion på citrus som gör att inköpspriset är ovanligt lågt? Vad tror du ökade citrussvinnet beror på?
Just innan nyår åkte vi ut på förra årets sista tur. Och det blev ju en hel del. Det mest spektakulära var förstås jätteräkorna. Min halva blev 36 påsar (och då tog jag till och med mindre än hälften). Med tanke på miljöförstöringen produktionen av räkorna ligger bakom borde inte ens en sådan produkt finnas i butiken. Många butiker har också valt att bojkotta jätteräkor på eget initiativ. Men uppenbarligen inte alla. Och när de ändå säljs borde man ju vara jäkligt noga med att inte beställa för mycket.
Vad tycker du? Borde försäljningen av jätteräkor förbjudas?
