På den senaste dumpstringssvängen stod jag inför ett vanligt dilemma igen. Det fanns mycket mer än vad jag hade någon chans att ta hand om. Tre tunnor fulla med frukt och grönsaker varav 90 procent var hur fina som helst. Jag kom dessutom sent och visste att butiken hade tömning av sina sopor dagen efter, vilket betydde att det jag valde att inte ta med högsta sannolikhet skulle gå till spillo.

Så hur tänker man då? Det är ju lockande att ta det dyraste och mest klimatkostsamma. Men har man dumpstrat ett tag så har man också lärt sig att det alltid är bäst att satsa på det man vet går ut hemma och vad som ofta inte gör det. Så det blev en massa potatis, morötter, lök och äpplen. Grapefrukt är en fröjd att ha till frukost och nu kan jag frossa ett tag.

Lite apelsiner och klementiner med hårt skal fick också följa med för att pressas till juice. Avokado och mango är inget jag köper, men de kommer garanterat gå åt. Och gratis öl tackar man ju inte nej till.

På väg hem på en fullastad cykel tänkte jag på det där med nödvändigt. Om butikerna mest sålde det nödvändiga och bara ett alternativ av varje produkt åt gången och skippade det mest som kommer långt ifrån, har hög miljöpåverkan och mest fungerar som lyxartiklar så skulle svinnet minska drastiskt. Både i butiken och hemma av folk som blev sugna på lite för många saker på samma gång.

Fast jag fattar ju att den idén är svår att lansera. Och i framtiden när växthuseffekten försvårar matproduktionen lär nog den biten lösa sig själv. Fast det hade ju varit stiligare om vi kunde välja bort innan det händer och på det viset haft större chans att till och med undvika det.

Hjälp mig att sprida kunskap om svinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: