När jag började dumpstra hade jag inte ätit kött på över tio år. Den främsta anledningen till att jag slutade var på grund av miljön. Det debatteras visserligen fram och tillbaka om betesmarker som är viktiga för den biologiska mångfalden, om att svenskt närproducerat kött är okej, medan importerat fulkött inte är det och så vidare. Grundidén att mata ett nötdjur med tio kilo föda för att det ska gå upp ett kilo i vikt känns dock inte särskild hållbar. Okej om de bara äter gräs och annat som människor inte kan äta, men så är ju ofta inte fallet. Och att hålla reda på vilket kött som är bra och vilket som inte är det kändes som ett halvtidsjobb.

När jag började dumpstra märkte jag snabbt att köttprodukter var det som det fanns mest överflöd på. Dels kastas det mest näst efter frukt, grönsaker och bröd. Dels var väldigt många andra dumpstrare vegetarianer, vilket gjorde att det nästan alltid lämnades kvar även om det varit andra där innan. Miljömässigt är det ju bättre att äta dumpstrat kött än köpta bönor, så jag gjorde ett par försök att börja äta kött igen, men det gick inget vidare. Köttet smakade helt annorlunda än jag trodde att det skulle göra. Inte för att det var något fel på det, utan för att jag hade glömt bort hur det egentligen smakade och inte kunde förlika mig med äta det igen.

På senare år har det börjat dyka upp så mycket vegoprodukter i soporna att det inte spelar så stor roll. Man klarar sig bra även på vegetariskt. Däremot tar jag då och då hem köttprodukter till andra. Det är ju hur man än ser på det bättre att de kommer till användning än att de eldas upp. Den här gången blev det fyra kilo köttbullar som fick följa med hem tillsammans med det andra. Bland annat kaffe, ägg, satsumas, apelsiner, broccoli, knäckebröd och godis.

Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: