Ibland känns det som att det regnar ner mat från himlen. På väg hem från affären hittade jag följande paket tunnbröd och fick tillbaka känslan jag hade för ett år sedan. Så här skriver jag i “Svinnlandet“:

“Den 2 januari känns det som om någon driver med mig. Först hittar jag en kasse full med pantburkar som någon lämnat vid en busshållsplats. Sedan ett tetrapak med krossade tomater, en sötpotatis och en oöppnad kryddburk som måste ha ramlat ur någons cykelkorg på väg hem från affären. Jag får en känsla av att det finns fynd överallt och hela tiden, men att det är först nu jag ser dem”.