Här är min halva av vad vi valde att ta hem från senaste turen till butikernas sopor. Vi lämnade bland annat 90 procent av alla frysvaror från butiken med en trasig frys. I SLU:s ”Handlingsplan för minskat matsvinn” är ett av förslagen att alla aktörer som hanterar mat ska ha en plan B när svinn för hur överskottsmaten ska ”komma tillgodo som mat när, inte om, svinn uppstår”. Det är något som i högsta grad behövs varje dag i alla matbutiker, men sådana här gånger blir det extra tydligt.

Det borde verkligen inte vara okej att personalen tvingas rycka på axlarna och säga ”tyvärr fanns det inget annat att göra än att slänga när frysen gick sönder.” Om man hade en färdig plan redo skulle det finnas många alternativ för att lösa en sådan här katastrof. Till exempel: 1. Ha ett extra frysutrymme klart att starta upp för nödfall. 2. Matlagningsmöjligheter i butiken, för att kunna laga till rätter och sälja. 3. Samarbete med en välgörenhetsorganisation som har användning för maten och kan rycka ut. 4. Samarbete med restauranger eller storkök som kan använda maten. 5. Lägga ut en annons i sociala medier om att frysvaror som snart tinar säljs för 1 krona styck.

I det här fallet löste det sig ändå genom att folk kom och räddade allt, utom glass som redan hade smält, från att eldas upp. Men man kan ju inte alltid förlita sig på att dumpstare dyker upp och vid butiker som har sina sopor inlåsta är det dessutom omöjligt.

Hjälp mig att sprida kunskap om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

Det såg ut som en tur med rätt liten utdelning tills vi kom till nästa sista stället och möttes av ett tiotal säckar proppfulla med frysvaror. Uppenbarligen en frys som pajat igen. Vid sådana tillfällen slår lätt ångesten till. Hur mycket har man möjlighet att rädda? Och vad ska man välja av alla varor man har nytta av? På den första frågan blev svaret uppskattningsvis en tiondel av allt. En så liten andel ger ångest igen, för att resten riskerar att gå till spillo. Nu löste det sig ändå. Vi tipsade några andra dumpstrare som tog hand om resten (förutom glassen som hade hunnit smälta). Resultatet av turen kommer i morgon.

Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

Så här såg baksidan ut på de åtta en och en halv liters mjölkförpackningarna från Arla som vi hittade senast. En informativ text till kunderna om hur de kan minska sitt matsvinn genom att laga pizza. Pizza är en hyfsat bra rätt när det kommer till att få användning för sådant som annars riskerar att slängas. Dock finns det ju bättre rätter, eftersom många av ingredienserna är sådant som håller i månader. Att köpa en handfull ingredienser för att få användning för två är inte alltid bra. Men ska man ändå göra pizza är det ju bra att komma ihåg att använda sådant som man kanske hade missat annars. Nästa steg för Arla kanske kan bli att få koll på vart många av deras egna produkter hamnar (innan de ens nått hushållen).

Något gick snett på fabriken när den här yoghurten förpackades. En flik hamnade utåt istället för inåt. Och trots att paketet ändå höll ihop som det skulle så kastades det. Kan det verkligen vara helt omöjligt att få någon kund att köpa ett sådant här paket? Jag tror inte det. Åtminstone inte till reducerat pris. Systemet gör dock att butiken tjänar mest på att reklamera produkten mot att den slängs. Och i vinstdrivande företag går lönsamheten alltid först.

Bilden visar min halva av vad vi valde att ta hem från butikernas sopor den här gången. Du kanske har hört att hushållen står för 75 procent av det totala matsvinnet i Sverige? Det stämmer om man tror på siffrorna i den officiella statistiken, men det ska man inte. Rapporterna, som Naturvårdsverket presenterar vartannat år, består till stor del av rena uppskattningar (jag skulle skriva kvalificerade gissningar om de hade varit kvalificerade), som ligger väldigt lågt.

Det senaste exemplet på hur lågt de har räknat kom nyligen när Jordbruksverket släppte fyra rapporter om hur mycket av det som odlas i Sverige som inte blir mat. Rapporterna slog fast att 75 000 ton potatis aldrig lämnade gårdar eller packerier för att bli mat. Siffran för morötter var 30 000 ton. Samtidigt kan man läsa i Naturvårdsverkets rapport ”Livsmedelsavfall i Sverige” att allt svinn i kategorin ”Jordbruk och fiske” ligger på 22 000 ton. Bara svinnet på två grödor är alltså fem gånger så högt som hela svinnet i den officiella statistiken (där hushållen står för 75 procent).

Det finns visserligen olika sätt att definiera svinn på. Är matavfall som blir djurfoder svinn? Är grödor som plöjs tillbaka i åkern för att de har fel form svinn? Men mat som skördas, men inte lämnar gården för att bli mat bör ju rimligen inte kunna räknas som något annat än svinn. I så fall är det fel på definitionen.

När jag föreläser för måltidspersonal och kostchefer är det jag trycker allra hårdast på är vikten av att mäta svinnet. Har man inte koll på vad det ligger på och ser uppgångar och nergångar är det så gott som omöjligt att göra något åt det. Det gäller förstås på nationell nivå också. Nummer ett är att veta hur stort svinnet är och vart det uppstår mest svinn. Sedan kan man börja arbeta med att minska det. I Sverige har vi inte nått det första steget än. Men om arbetet med att ta fram statistiken fortsätter i samma takt som nu kanske vi möjligen har relevanta siffror till 2030, året när svinnet ska ha halverats.

Hjälp mig att sprida kunskap om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:

Senaste turen gav som vanligt en jäkla massa bröd, varav det mesta blev kvar i säckarna. Vad som gör att så mycket bröd kastas är lite oklart, men priset är förstås en faktor. En massa billigt bröd bakas, packas och transporteras för att bli värme i våra värmeverk. Det finns helt klart bättre sätt att producera fjärrvärme på. Resultatet av turen kommer på bloggen i morgon, så häng med!

Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: