Större delen av frukterna man hittar slängda är helt perfekta, för att de legat i ett flerpack där en eller två blivit dåliga. När det gäller frukter som oftast säljs styckvis, som mango, är de ofta övermogna när man hittar dem. Fast väldigt ofta är de som de på bilden också, omogna. Det verkar faktiskt vara så illa att butikerna inte anser sig ha tid att vänta tills frukten mognar och så hamnar den i soporna. För att en frukt ska undvika att bli slängd måste den alltså vara i perfekt skick och mogen. Med de kriterierna är det förstås många som inte får vara med.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
Känns alltid lite märkligt när man läser att det är brist på en produkt och sedan hittar man den slängd i en butiks container. Just nu läser jag att fågelinfluensan, som gjort att över två miljoner värphöns avlivats, har lett till att ägghyllorna gapar tomt i många butiker. Samtidigt slängs fortfarande perfekta ägg. Den här förpackningen kastades för att ett ägg i ett av hörnen gått sönder. Övriga 19 ägg var helt perfekta. De som låg närmast det trasiga ägget fick förstås tvättas, men jobbigare än så var det inte. Okej, jag fattar ju att det skulle bli krångel att flytta över dem till en ny förpackning när det kommer till datummärkning och annat. Men hur vore det att sätta en påse runt och sälja den för halva priset? Tror rätt många skulle tycka att det var okej att köpa 19 ägg för halva priset mot att få tvätta av några stycken. Särskilt i bristtider.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn:
På den senaste dumpstringssvängen stod jag inför ett vanligt dilemma igen. Det fanns mycket mer än vad jag hade någon chans att ta hand om. Tre tunnor fulla med frukt och grönsaker varav 90 procent var hur fina som helst. Jag kom dessutom sent och visste att butiken hade tömning av sina sopor dagen efter, vilket betydde att det jag valde att inte ta med högsta sannolikhet skulle gå till spillo.
Så hur tänker man då? Det är ju lockande att ta det dyraste och mest klimatkostsamma. Men har man dumpstrat ett tag så har man också lärt sig att det alltid är bäst att satsa på det man vet går ut hemma och vad som ofta inte gör det. Så det blev en massa potatis, morötter, lök och äpplen. Grapefrukt är en fröjd att ha till frukost och nu kan jag frossa ett tag.
Lite apelsiner och klementiner med hårt skal fick också följa med för att pressas till juice. Avokado och mango är inget jag köper, men de kommer garanterat gå åt. Och gratis öl tackar man ju inte nej till.
På väg hem på en fullastad cykel tänkte jag på det där med nödvändigt. Om butikerna mest sålde det nödvändiga och bara ett alternativ av varje produkt åt gången och skippade det mest som kommer långt ifrån, har hög miljöpåverkan och mest fungerar som lyxartiklar så skulle svinnet minska drastiskt. Både i butiken och hemma av folk som blev sugna på lite för många saker på samma gång.
Fast jag fattar ju att den idén är svår att lansera. Och i framtiden när växthuseffekten försvårar matproduktionen lär nog den biten lösa sig själv. Fast det hade ju varit stiligare om vi kunde välja bort innan det händer och på det viset haft större chans att till och med undvika det.
Hjälp mig att sprida kunskap om svinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Sådana här tuber bevarar maten ungefär lika bra som konserver, vilket betyder att de lät hålla i några årtionden efter bäst före-datumet. Därför är det alltid lite lockande att ta hem dem. När den stora matkrisen kommer är det ju bra att ha ett prepperförråd med massor av mat. Den här gången lyckades jag i alla fall hålla mig tack vare minnet av när jag testade en tub med liknande mjukost med ädelostsmak som sitter etsat i min hjärna för evigt. En av de mest ohyggliga upplevelserna någonsin. När krisen kommer äter jag fan hellre bark och gräs än att sätta i mig en sådan där tub. Så tuberna blev kvar med en tyst svordom över det bedrövliga i att de var slängda i brännbart istället för att sorteras i metallåtervinning.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Det är ju rätt jobbigt när det är så här mycket kvar i en tunna av tre proppfulla med 90 procent fullt ätbara frukter och grönsaker när cykelkorgarna redan är fulla. Vad ska man välja att stoppa ner i de sista hålen i korgen? Extra jobbigt när man är där sent, så att chansen att någon mer kommer är liten, och det är tömning av soporna nästa dag. Visst skulle det gå att ta hand om allt man hittar, men det skulle bli ett heltidsjobb och ett logistiskt helvete att dela ut allt till folk som har nytta av det. Det vore ju klart enklare om butiken kunde undvika att slänga maten istället. Det är inte hjärnkirurgi. Det finns lösningar. Resultatet av turen kommer i morgon, så håll utkik!
Hjälp mig att sprida kunskap om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
En snabb vända till en av de närmsta butikerna gav inte så mycket utdelning som jag hade hoppats på. Men det är ju rätt jäkla sjukt att det bara är att åka och hämta en kasse fullt ätbar mat om man känner för det. Mat som annars hade blivit biogas istället för att hamna i någons mage, vilket hade räddat ungefär tio procent av energin jämfört med att äta upp den. Något är väldigt fel och något måste göras. Problemet kommer inte lösa sig av sig självt.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Ibland sitter det lappar på saker man hittar i butikers sopor. Om man dumpstrar prylar är det bra att vara uppmärksam på lapparna eftersom det ofta står en orsak till att något reklameras, till exempel att något har ett fel som man inte ser direkt. Då kan man spara tid på att låta bli att ta hem den eller ha koll på vad som behöver lagas. I det här fallet måste lappen dock vara direkt felaktig. Avskrivningar i ett företag gör man på anläggningstillgångars värdeminskning. I en butik kan det vara på inventarier eller datorer, men krispiga bönbollar kan väl knappast räknas som en anläggningstillgång. Eller tänker jag fel?
Min halva från senaste turen gav bland annat ett kilo gösfilé, ett kilo fjällrödingfilé, ett kilo torskfilé från skrei och ett halvt kilo torskrygg från skrei. Fiskarna har alltså fiskats upp, rensats och fraktats hit bara för att hamna i en butiks soptunna. Det storskaliga fisket i världen har i dag nått sådana ohållbara nivåer att om det fortsätter som nu kommer det inte finnas kvar några stora matfiskar 2048.
Arter som inte är lönsamma eller överskrider kvoter slängs tillbaka döda i havet (ibland är bifångsterna över 80 procent), bestånd som inte tål fiske fiskas ändå, områden som inte tål fiske fiskas ändå, nät dumpas i havet och blir till spöknät som fångar fisk helt i onödan. Och sedan slängs en hel del fisk som tagit sig hela vägen till butiken.
Jag äter fisk, men bara fisk jag fångar själv och fisk jag dumpstrar. Och så länge man gör sådana här fynd då och då är det inget hinder för att äta som en miljonär.
Hjälp mig att sprida kunskap om svinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Förutom det som var med på bilden från förra turen hittade jag även en diskborste. Den är inte trasig på något sätt och den var helt ren när jag hittade den. Ibland känns det som att saker bara råkar åka med av bara farten när det rensas ut på butikerna. Om den hade hamnat på golvet eller om någon kund hostat på den så är den i alla fall rengjord nu och kommer att plockas fram när den förra dumpstrade diskborsten blir utsliten.
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Cocosbollar hittas ofta. Den här gången en hel säck full. Och eftersom jag inte ätit sådana på så länge så bestämde jag mig för att ta hem ett paket och testa hur de smakade. Blev lite förvånad när jag läste meningen ”Fulla av kärlek & snåla på kalorier” på framsidan. Var det någon slags lightvariant? Kan cocosbollar verkligen vara snåla på kalorier. Jag tittade på näringsvärdet och läste: ”Fett: 17,4 g och kolhydrater: 60,6 g”. Är det verkligen rimligt att kalla en produkt som innehåller innehåller 17 procent fett och 60 procent kolhydrater för kalorisnåla? Självklart behöver inte sötsaker vara kalorisnåla. Det är ju upp till en själv hur mycket av det man väljer att äta, men det blir ju konstigt om det går att påstå vad som helst på paketet. Personligen bestämde jag mig redan efter ett par tuggor att det var första och sista gången jag tog hem skiten, inte på grund av kalorierna, utan för smaken. Noll kronor var ett alldeles för högt pris.
