Okej. De tolv påsarna valnötskärnor, som jag hittade i det sista kärlet för kvällen, räddade upp en del. Men i övrigt var det en rätt skral tur. Och hur sjukt är det inte att jag tycker det? Alltså att man kan cykla ut och hämta hem så här mycket perfekt mat, trots att andra dumpstrare redan varit på ställena innan, och ändå bli besviken för att man är van vid mer.
Vad tror du måste till för att få till en förändring?
Missa inga fynd! Följ Dumpstringslyx på Facebook och Instagram!
Jag tror att ju mindre man hittar, desto indre försvinner det i systemet. Som dumstrare måste känslan vara tveeggaat! Man vill ju inte att mat ska förgås, samtidigt vill man ju finna tillräckligt för att känna att mödan var värd att ge sig in i konteinrar.
Nu kan ju andra dumstrare varit i farten innan visserligen!
Anledningen att man hittar lite är alltid att andra varit där innan eller att personalen var ovanligt noga med att hälla ut allt ut förpackningarna.