Jag kom till en butiks sopor och märkte att andra hade varit där innan. Vid första anblicken såg det ut som att det knappt fanns något kvar, men när jag lyfte på en säck som bara verkade innehålla skräp fick jag syn på något. Ser du också det?
Häromdagen fick jag ett sms som gjorde mig glad. ”Hämtade ut boken du skickade och är supernöjd. Fantastiskt fint skick! Tackar/ XX”.
Det är otroligt tillfredställande när en köpare blir nöjd med en bok som annars hade försvunnit från världen.
Jag svarade: ”Kul att höra! Extra kul eftersom boken räddades ut en container och annars hade eldats upp. Tack för köpet!”
På det fick jag inget svar. Jag hoppas han inte kände sig lurad.
Nu ligger det nya räddade böcker ute på mitt konto på Bokbörsen. Köp gärna om du hittar något du gillar, så får jag möjlighet att rädda mer. Jag har över 1100 annonser ute nu, så det finns mycket att välja mellan.
Ett av fynden på senaste dumpstringsturen var en flaska juice, som jag tog hem. När jag tog hand om fynden dagen efter tyckte jag att den såg lite missfärgad ut och kollade på datumet. Och det var ju passerat med råge. Man undrar ju lite hur det kunde komma sig att den här flaskan blev kvar i butiken så länge?
Här är resultatet av en snabb sväng till en butiks sopor. Bland annat nära tre kilo entrecote och fyra paket kaffe. Lite märkligt att man väljer att slänga kaffe och entrecote utan att försöka rea ut det samtidigt som det skrivs om dyra kaffepriser och en långvarig brist på nötkött.
Men så konstigt är det faktiskt inte. När priserna är höga blir ju förlusten större när man säljer för halva priset eftersom man då i regel säljer mindre till fullt pris. (Även om det förstås inte är givet att en kund som köper entrecote med 50 procents rabatt skulle ha kostat på sig en till fullt pris).
Vad tycker du? Är det dags att införa regler som tvingar butikerna att rea ut alla varor med kort datum? Vad talar för och vad talar emot?
Här är resultatet av en sväng med cykel till ett par butiker. Jag lämnade mycket, men tog en del och på väg hem funderade jag på de politiska besluten, avsaknaden av politiska beslut och att många tror att saker bara sker av sig självt, att det bara är att hänga med.
Ett exempel är biltrafiken. I debatten får man ofta intrycket av att det är någon slags naturlag att biltrafiken ökar och att man därför måste anpassa samhället efter det genom att bygga nya vägar och parkeringar. Men biltrafiken ökar bara om det är billigt och bekvämt att ta bilen, vilket beror på politiska beslut.
Om det är enkelt att köra i en stad och lätt att hitta parkering så kommer biltrafiken i staden att öka och är det krångligt blir det tvärtom. Oavsett om den ökar eller minskar så beror det på politiska beslut.
Samma sak är det med matsvinnet. I de länder där matsvinnet har minskat ordentligt, som Danmark och Storbritannien, har man satsat på frågan från politiskt håll. Det har kostat pengar, men man har nått goda resultat. Gör man däremot som i Sverige, i stort sett ingenting från politiskt håll, så blir resultatet i stort sett ingenting. Att inte göra något är också ett val som politikerna gör.
Vill du att matsvinnet ska minska i Sverige? Hur får man i så fall något av de svenska partierna att satsa på frågan?
(Med att satsa menar jag att någon parti inför valet exempelvis går ut och säger: Vi vill satsa en miljard kronor per år för att ha en chans att klara EU:s mål till 2030.)
Trots att jag sysslat med matsvinn i många år har Matmissionen gått lite under min radar. Antagligen för att det känts så okontroversiellt. Butikskedjorna minskar sitt svinn. Människor i ekonomisk utsatthet får handla mat billigt. Det kan väl ändå bara vara en win win för alla?
Men i våras kom föreningen Ätbarts ”Matbanksrapporten #2”, som var starkt kritisk mot mycket i konceptet. Bland annat kritiserade den att utbudet i de sociala matbutikerna till stor del består av onyttiga produkter som godis, chips och läsk och att skattepengar går till att sköta de privata företagens sophantering.
Jag bestämde mig för att försöka ta reda på hur det låg till och blev medlem i Matmissionen för att testa att handla i butikerna. Det resulterade i reportaget ”Låt dem äta kakor” i nya numret av Magasinet Filter. Läs det gärna!
Den här gången fanns det ändå knappast något man kan ha användning för i matavfallstunnan. Eller kan du se något som du skulle ha kunnat tänka dig att förbarma dig över?
Hur sjukt är det inte att de här bananerna kastades i soporna? Några av dem har någon liten fläck. Några är så kallade singelbananer (där kunden tagit av en banan från klasen och lämnat den). I övrigt är det inget som helst fel på dem. De är till och med fortfarande lite gröna (då är bilden ändå tagen dagen efter jag hittade dem). Kan de här bananerna verkligen vara helt omöjliga att sälja? Vad tror du?
Här är resultatet av en liten sväng till två butiker. Frukten behövde fyllas på och det lyckades. En av de finaste sakerna med att dumpstra är ju att man nästan alltid har massor av fin frukt hemma. Samtidigt är det ju helt skadat att det är så. Frukt skeppas från hela världen för att vi ska kunna äta den här året om. Och sedan kastas den i soporna för att en frukt fått en liten fläck, för att den ligger i samma nät som en dålig eller bara för att det kommer en ny leverans och den ”gamla” frukten rensas ut. Tycker du att det är rimligt? Och hur skulle man kunna lösa det?