Min halva av vad vi valde att ta hem från senaste turen. Mycket frukt och grönsaker den här gången och även en del annat. ”Är det då rimligt att UR lägger resurser på att laga masten på vårt sjunkande skepp?” frågade sig författaren Herman Geijer i en debattartikel i Aftonbladet om programmet ”Klimatkampen”. Ungefär samma sak kan sägas om de politiska åtgärderna mot matsvinnet i Sverige. Det avsätts lite kaffepengar på några miljoner om året till åtgärder som mer handlar om att visa att man gör något än att ta tag i problemet på riktigt.

Samtidigt lyser åtgärder som verkligen skulle kunna lösa problemet med sin frånvaro. Som politiska styrmedel som gjorde det dyrt för livsmedelsföretag att slänga mat. Som regleringar av själva verksamheten, som att bara tillåta försäljning av frukt och grönsaker i lösvikt, vilket skulle halvera svinnet i exempelvis matbutiker över en natt. Och förstås att avsätta tillräckligt med resurser för att genomföra åtgärder som gör någon verklig skillnad. (En miljard vore en bra början.)

Att minska matsvinnet är en ovanligt okontroversiell fråga. Få är för matsvinn. Det är tacksamt när man är ute och föreläser om matsvinn och skriver om frågan eftersom man nästan alltid får medhåll. Samtidigt gör det den politiska oviljan att ta tag i saken ännu mer frusterande.   

Hjälp mig att sprida kunskap om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: