När man dumpstrar regelbundet är det lätt hänt att man börjar ta alla fynd för givet. Det blir liksom som vanligt att en gång i veckan åka ut och hämta en veckas mat. Men sedan kommer något lite ovanligare fynd som bryter av och får en att inse vidden av det skeva igen. Den här gången var det 119 dosor snus som bröt av. När mitt äldsta barn var litet funderade jag en del på hur mycket jag skulle berätta för honom om dumpstringen när han blev gammal nog att förstå. Jag oroade mig över att han skulle få en skev bild av verkligheten om han fick veta allt, men kom till slut fram till att det vore dumt att dölja något. Det är ju varken dumpstringen eller bilden av verkligheten den ger som är skev, utan verkligheten i sig.

Det märkligaste av allt är nästan att alla i livsmedelsbranschen vet om vidden av det här och att det ändå bara fortsätter dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. För varje snusdosa och klementin och förpackning med fryspåsar som produceras och fraktas och i slutändan eldas upp i onödan minskar tiden fram tills klimatkrisen slår till så hårt att det är oåterkalleligt. Att regeringen pytsar ut några futtiga miljoner till Livsmedelsverket för att minska matsvinnet räcker inte på långa vägar. Det enda som skulle kunna hjälpa är konkreta politiska åtgärder som gör det dyrt eller förbjudet att slänga. Och de måste komma innan det är försent.

Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: