
Tomater är helt klart mitt vanligaste fynd när jag dumpstrar. Svinnet på tomater är enormt. Tomater kastas för att en eller blivit dåliga i en bytta (cocktailtomater finns alltid i soporna). Tomater kastas för att de börjat bli mjuka. Tomater kastas för att de spricker. Och det är bara av butiker. En stor andel tomater kastas ju redan i odlingsledet för att de har fel form eller storlek och inte blir första klass.
Tomater är ju en fantastisk produkt. Men är det egentligen rimligt att vi i ett land som Sverige ska ha tomater i butiken året om? Och är det rimligt att det ska finnas 30 olika sorter? Ett stort utbud ger alltid mer svinn eftersom det blir mycket svårare att förutsäga vilka som kommer sälja och vilka som inte kommer göra det. Några hinner bli dåliga innan de säljs och får kastas.
För mig personligen är det superbra. När det finns för många bra för att hinna äta upp hackar, kokar jag och fryser in dem. (Har inte köpt krossade tomater på flera år.) Och när det som den här svängen har varit andra dumpstrare där innan finns det alltid åtminstone spruckna tomater kvar som går fint att använda till just det. Men de flesta butikerna har sina sopor inlåsta så de flesta av alla säkert hundratals ton tomater som importerats till Sverige bara för att hamna i sopkärl kommer aldrig till användning. Hur klimatsmart är det?
Missa inga fynd! Gilla Dumpstringslyx på Facebook:
Om inte svinnet i butiksled lagstiftas bort så måste maträddande verksmaheter locka mathandlarna med ett erbjudande som är bättre för dem än att kasta och reistrera förlusten. Vilka mekanismer är det som hindrar bättre lösningar för varor som bara är fula, inte farliga? Hur vanligt är returansvar från leverantörerna. Ibland säger avdelningsansvariga på frukt och grönt “det är ingen fara för vi får ersättning av leverantören för det här partiet…” Andra gånger får jag inte köpa deras fula grönsaker för de har redan “skrivit av dem”. Om vi vanliga kunder (som fortfarande går in genom entren 🙂 fick inblick i grunderna för varför mat kastas och erbjöds att delta i en ny bättre lösning undrar jag om inte många skulle börja handla intelligentare och till förmån för alla parter = sig själv, affärsidkarna, personalen, samhället och framför allt biosfären/ekosystemen.
Hur mycket skulle en liten lokal chutney/tomatsås/tomatjuice-tillverkare behöva betala till de olika leden för att ta hand om de tomater som inte längre håller måttet i olika led av tomatdistributionen? Jag vet inte men antar att butiker kvittar “kross” mot intäkter och därmed får ut 30% av värdet på det kastade i form av minskad skatt men jag kanske tänker fel. Skulle alla tomater som skeppas hit och sedan räddas från att kastas av en sådan verksamhet kunna mäta sig smakmässigt med en tillverkare som använder fula tomater på plats där de växer? Och ÄR det fula tomater som används till puré, sås, juice, hackade, krossade eller passerade? Vissa tillverkare skryter ju om att de bara använder prima. Vad nu prima innebär – jag kan bara hoppas att det är smaken som är prima eller prima för just den användning som tillverkaren avser.