Ofta när jag är ute och föreläser är det någon i publiken som säger att på vår lokala butik sätter de minsann ner priset på det som är på väg att gå ut. Och är då övertygade om att butiken sätter ner priset på allt som är på väg att gå ut. Så är sällan fallet. Jag har ofta sett nedsatt pris på till exempel två fil i en butik och när jag sedan kollat i deras sopor hittar jag 20 likadana fil med samma datum som priset inte är nedsatt på. Kanske för att de inser att de aldrig kommer sälja 20 fil till nedsatt pris, kanske för att de inte kan sälja för många varor med nedsatt pris utan att det påverkar lönsamheten för mycket.
Hur som helst är det ett bra pr-trick. För många tror att butiker som har varor med nedsatt pris på grund av kort datum har löst alla sina matsvinnsproblem. Det har de inte. Min uppskattning är att de oftast sätter ner priset på ungefär tio procent av varorna och ofta sätter de inte ner priset tillräckligt mycket för att någon ska köpa dem, så att de som i det här fallet hamnar i soporna istället. När jag i min reportagebok “Svinnlandet” besöker en butik förklarar de för mig att de sätter ner priset när de tjänar pengar på att sätta ner priset. Och när de tjänar mer på att slänga och ta in nytt som de säljer för fullt pris gör de det. Och att sälja alla varor som annars skulle ha slängts till reducerat pris är sällan bra för lönsamheten.
Gilla Dumpstringslyx på Facebook för mer om matsvinn!
Jag tycker att det stora problemet är att affärerna inte sätter ner priserna tillräckligt på varorna som snart går ut. Känns som det typ är 25% som dras av på dessa varor och jag tycker själv inte att det är värt att köpa ”gammal” mat för ett par kronor mindre. Affärerna skulle sätta ner dessa varor med 50-75%, få skulle de nog varorna sålda och på riktigt kunna minska matsvinnet!
Helt sant. Men eftersom de är vinstdrivande företag så skulle de aldrig göra det. Om det inte blev dyrt att slänga man genom politiska styrmedel.