När vi kom in till parkeringen vid affären stod det en bil där. Jag såg ingen som satt i den och trodde att den bara var parkerad, men när vi började rota i affärens sopor körde bilen fram till oss, två poliser klev ur och undrade vad vi sysslade med. Vi förklarade grejen med dumpstring och de var väldigt trevliga och frågade oss hur det låg till juridiskt. Vi förklarade att ingen vet eftersom inget fall har varit uppe i rättegång och mat är juridiskt sett värdelös när den lagts i ett avfallskärl eftersom den då blir förbjuden att sälja.

– Okej jag kommer inte hindra er om ni råkar hitta något överblivet här. Ni får ha en trevlig kväll.

Men sedan stod de kvar i bilen en stund medan vi fortsatte rota och ångrade sig. Ena polisen klev ur och sa att vi fick plocka ihop och åka därifrån ändå. De hade pratat med vakthavande befälet som bestämt att det inte var okej ändå. Jag lyckades smuggla in ett paket vetemjöl i bilen innan vi åkte, vilket var bra eftersom vi nästan har slut.

Läs mer om dumpstring och matsvinn i min reportagebok Svinnlandet.