Maten står för cirka 25 procent av väldens växthusgasutsläpp. Förutom det ligger matproduktionen även bakom miljöpåverkan i form av övergödning av vatten, spridning av miljögifter, utfiskning av haven, med mera. Och av maten som produceras blir ungefär en tredjedel svinn. Matsvinnet är alltså ett av de absolut största miljöproblemen vi har.

Det är dessutom ett område där det finns hopp eftersom ingen egentligen vill ha matsvinn. Det finns områden där man kan tycka att det är värt en del svinn att kunna ha dignande hyllor eller maffiga bufféer, men det bästa för alla på marknaden vore förstås om all mat som produceras, lagas och köps åts upp. Och i de flesta led finns det mycket pengar att spara på att få ner svinnet.

Ändå är tystnaden i valrörelsen total. Förutom ett kort utspel från Miljöpartiet förra året har inget politiskt parti fört upp frågan på dagordningen. Inom det nuvarande regeringsuppdraget har man tagit fram en handlingsplan mot matsvinnet, vilket är bra. Men för att komma någonvart med den krävs att man avsätter rejält med resurser. Sverige har förbundit sig att halvera matsvinnet till 2030. Från politiskt håll verkar man räkna med att marknaden löser problemet i stort sett på egen hand. Det kommer inte hända. För att komma till bukt med matsvinnsproblemet krävs en rad åtgärder. Nedan listar jag några förslag på saker som behöver åtgärdas och fram till valet kommer jag att gå igenom dem ett efter ett.

Matsvinnsstatistiken – behöver bli fullständig

Storkök – en samordnad insats från myndighetshåll

Fisket – de enorma bifångsterna måste bort

Avfallssystemet – behöver reformeras

Utbildning – hemkunskapsundervisningen bör lägga stor vikt på hur matsvinnet kan undvikas