Andra delen av bloggserien om orsaker till svinn består av ett utdrag ur ”Svinnlandet” där jag pratar med Livsmedelsverket och Arlas kvalitetschef.

Jag erkänner: innan jag började dumpstra litade jag också på bästföredatum. Inte så att jag slängde varor samma dag som datumet var passerat, men jag kastade dem några dagar senare utan att reflektera så mycket över saken. Om grönsakerna bör-jade bli mjuka eller skrumpna kastade jag dem också. Nu, när jag läst på om livsmedelshygien, känns bådadera lika dumt som att kasta en fullt fungerande stereo bara för att garantin gått ut.

Jag bokar en tid med statsinspektör Alexander Sobestiansky. Vi träffas på hans kontor på Livsmedelsverket.

– Ägg är ett undantag, säger han. Bästföredatumen sätts annars nästan alltid av tillverkaren utifrån tester de har gjort på hur lång tid livsmedlet håller. Det betyder att tillverkaren garanterar att livsmedlet håller minst så länge om inte kylkedjan bryts.

Datumen sätts alltså av producenter som dels är livrädda för att förknippas med otjänliga produkter och dels tjänar mer pengar om deras varor kastas och ersätts så ofta som möjligt.

Jag berättar om filen jag har ätit, som passerat bästföre-datum med snart en månad.

– Jag äter fil som gått ett par dagar efter bästföredatum, men en månad skulle jag värdera som för mycket, säger Sobestiansky.

Jag frågar om det kan vara farligt – filen har ju luktat och smakat bra.

– Nej, kanske inte farligt. Mjölken vi dricker är ju pastöriserad och den processen tar död på de farliga bakterierna. Men det finns andra aspekter, som att mjölk som står länge kan ta smak av andra saker i kylen. Jag kan inte rekommendera att man äter så gammal fil eller mjölk.

Nästa morgon äter jag en ny tallrik med fräsch gammal fil. Jag kan inte släppa frågan. Jag ringer Bengt Ljunggren, kvalitetschef på Arla:

– Vi sätter datumen främst utifrån att produkten förvaras i åtta grader, och sedan utifrån sensoriska egenskaper – alltså utseende, lukt, smak och konsistens – och produktens bakteriologiska status. Vi vill inte ha någon försämring på de områdena.

– Vi följer Livsmedelsverkets föreskrifter och har konsumentpaneler som får testa produkterna efter olika lång tid, och då får vi reda på hur mycket de accepterar i smakförändring och annat. Det vi garanterar är att produkten ska smaka bra fram till bästföredatum – därefter kan den försämras.

Jag säger att marginalerna verkar orimligt stora.

– Nja. Marginalen är väldigt olika för varje individuellt paket. Många paket håller längre, speciellt om de förvaras vid en lägre temperatur än åtta grader. Vi sätter bästföredatum utifrån att produkterna förvaras vid precis åtta grader och att alla paket skall vara okej till dess. Om det inte finns jäst och mögel med från början, vilket det väldigt sällan finns nuförtiden, så kan det inte heller växa något i fil och yoghurt, utöver bakterierna som ska finnas där. Smaken och konsistensen kan förändras när tiden går, men det blir inte farligt att äta.

Jag för över samtalet till ämnet ost, en annan produkt där jag numera aldrig tittar på datumet. När jag i början gjorde stora dumpstringsfynd gav jag bort flera paket för att jag trodde att de skulle bli dåliga. Men allt eftersom månaderna gick insåg jag att inget händer med dem, inte något jag kan upptäcka i alla fall.

– Ost har en låg vattenhalt och lågt PH-värde, så det kan inte växa så mycket i ost heller, säger Bengt Ljunggren. Man kan mycket väl köpa en hel cheddar och lagra den i flera år i källaren. För ost i bit begränsas hållbarheten lite mer. Men om de möglar beror det oftast på att det är hål på förpackningen, om förpackningen går sönder kommer möglet oftast snabbt. Och sedan får man ju se upp med dessertostar, där allt möjligt kan utvecklas, i synnerhet i sådana ostar som är gjorda på opastöriserad mjölk.

Frågan kvarstår: Varför så korta bästföredatum på till exempel ost och fil?

– En sak man inte brukar prata så mycket om är konsumenternas misstänksamhet. Produkter som vi till exempel har värmebehandlat i hög temperatur får ju lång hylltid, kanske 40 dagar, och redan med den hållbarheten hör vi av kunder som undrar hur mycket konserveringsmedel vi proppat i produkterna, trots att vi inte har några. Man kan vända på frågan: Hur ofta är du beredd att acceptera att mjölken är sur före bästföredatumet? Om vi förlängde datumet skulle vi få massor av reklamationer och det vill vi inte ha. Då skulle varumärket förlora i anseende och konsumenterna välja andra produkter. Kunskapsnivån i de här frågorna är ganska låg hos konsumenterna.

Jag undrar om man inte kan ha information på paketen om att filen kan ändra smak, till exempel bli lite syrligare, som fjällfil, men ändå inte är hälsofarlig.

– Det är ju mer en fråga för marknadsavdelningen. Men tänkbart. Det är väldigt få som vet att fil i princip är konser-verad mj

Annonser