Här är min halva av vad vi valde att ta hem från senaste turen till butikernas sopor. Bland annat en halv ost, pizzadeg, toapapper och en hel del frukt och grönsaker. Det är nu elva år sedan jag första gången steg in i en matbutiks soprum och började plocka hem mat.
Det som gjorde mig förvånad den där första gången var inte att det slängdes mycket mat, det hade jag redan fattat, utan att nästan all mat som kastades var precis lika fin som den som såldes i butiken.
Min första tanke var: ”Jag kan ju inte fortsätta handla mat som om ingenting har hänt efter att ha sett det här.” Det kunde jag inte heller. Och eftersom inget betydande har hänt på området på de här elva åren kan jag fortfarande inte det. Varför ska jag bidra till att det produceras ny mat genom att handla när det redan finns en massa bra mat som bara förstörs? Hur skulle du ha reagerat om du sett samma sak som jag såg för elva år sedan?
Vill du också rädda mat från att förstöras? Köp ”Dumpstringshandboken” och kom igång!
