Här är vad jag valde att ta hem från senaste svängen till två butiker. Bland annat 28 påsar Twist, 18 paket kokosmjölk och fem påsar tortillachips. Det är nu över åtta år sedan jag började dumpstra. Om någon hade sagt till mig att det skulle vara möjligt att hämta lika mycket mat (och godis) lika lätt från butikernas sopor nära ett decennium senare skulle jag aldrig ha trott på det. Och om jag av någon anledning hade slutat dumpstra och bara läst om butikernas ambitiösa arbete för att minska svinnet skulle jag, trots att jag är journalist och läser allt kritiskt, antagligen ha trott att problemet var så gott som löst vid det här laget. Men så är inte fallet. Långt ifrån.

Att skriva reklamtexter är lätt om man har den läggningen. Att lösa komplexa problem är mindre lätt. Och ska man lösa matsvinnsproblemet utan att samtidigt minska butikernas lönsamhet krävs det antagligen en trollstav. Så länge det inte blir dyrt att slänga mat kommer det löna sig mer att ha ett överflöd av varor än att missa försäljning när någon vara saknas då och då. Så länge det inte blir dyrt att slänga mat kommer det löna sig mer att sälja frukt och grönsaker i flerpack, eftersom det får kunder att överköpa och slänga hemma, än att minska svinnet. Så länge det inte blir dyrt att slänga kommer det löna sig att lansera ständigt nya konstiga smaker, trots att det leder till massor av svinn i onödan. Så länge det inte blir dyrt att slänga kommer inte svinnproblemet lösas i vinstdrivande livsmedelsföretag.

Hjälp till att sprida kunskap om matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: