Här är min halva av det jag valde att ta hem. Bland annat tjugo ostar (vilket var hälften av vad som fanns), fem folköl och mycket mer. Jag får ofta höra att dumpstring inte är en lösning på matsvinnsproblemet. Det skulle ju möjligen kunna stämma om inte livsmedelsbranschen (precis som alla andra branscher) styrdes av krav på tillväxt och högsta möjliga lönsamhet. Det skulle också kunna stämma om det var tillräckligt dyrt att kasta mat för att det inte skulle löna sig att överproducera mat på grund av att kostnaden för svinnet är blygsam jämfört med vad ständigt fulla butikshyllor ger i försäljning.

Som verkligheten ser ut nu, att butikspersonal utan att tveka slänger en hel säck proppfull med ost en dag, tre säckar med mejerivaror en annan och två säckar kött en tredje, så finns det bara ett sätt att rädda de ostarna, de mejerivarorna och det köttet. Jag håller med om att det inte är en helt tillfredsställande lösning, men i det akuta miljö- och klimatläge världen befinner sig i nu finns det enligt mig inget alternativ till att rädda det som räddas kan istället för att sitta och rulla tummarna och vänta på att undret ska ske.

Hjälp mig att sprida kunskap om det sjuka matsvinnet! Gilla Dumpstringslyx på Facebook: