Bild från min artikel i Expressen om hur Skopunkten skär sönder skor och kastar dem.

Informationsdumpstring

När det gäller miljöfrågor så kommunicerar de flesta företag en bild utåt samtidigt som de i verkligheten gör precis tvärtom. I takt med att klimatfrågan blivit het och lönsam att lyfta har greenwashingen ökat enormt. Gunde Svan säljer sin själ till Preem-djävulen och matbutikerna leker miljöaktivister. Företagen lyfter minimala åtgärder och talar tyst om det som inte passar in i solskenshistorierna om planetens räddning.

Det som det talas tyst om – sanningen – går ofta att hitta i deras containrar. I mitt arbete som journalist har jag avslöjat butikskedjor som XXL, Jysk och Skopunkten med att skära sönder fullt fungerande produkter och dumpa dem i brännbartsoporna. Jag har avslöjat matbutikskedjor med att sköta sin sopsortering som skit och slänga flerpack med frukt och grönsaker för att ett exemplar i varje förpackning är dålig samtidigt som de slagit sig för bröstet om sitt framgångsrika arbete för att minska svinnet.

Att dumpstra och rädda mat och prylar från att eldas upp är ett hedervärt miljöarbete i sig. Vill man ta det arbetet ett steg längre finns det goda möjligheter. För att det ska vara så hett att det är värt att tipsa de stora medierna behöver det man hittat vara spektakulärt, okänt sedan tidigare och ovanligt upprörande. Men även bara att lägga ut bilder på mängder av mat man hittat i sociala medier blir en ögonöppnare för folk som inte dumpstrar och ger sprickor i företagens självgoda image. Ett viktigt verktyg för att sätta press på företagen att snacka mindre och göra mer.

Var försiktig med att hänga ut enskilda butiker om du publicerar själv eller medverkar i reportage eller artiklar om dumpstring. Butiker som blir uthängda börjar ofta låsa. Dessutom gör enskilda uthängningar bara det lättare för en kedja att hävda att problemet bara består av att personalen på ett enskilt ställe inte sköter sina rutiner och det är sällan fallet.

Risken finns förstås att butiker börjar låsa även om en hel kedja hängs ut, men den är betydligt mindre. Där är det upp till var och en att välja hur mycket man är villig att riskera att förlora för den goda sakens skull.

När det började skrivas om dumpstring i svenska medier för tio år sedan hävdade en del butiksägare som intervjuades på fullt allvar att de inte behövde göra något åt matsvinnet eftersom de inte hade något matsvinn i sin butik. Nu när majoriteten av befolkningen läst om, hört om och sett dumpstring på tv kommer ingen undan med sådana lögner längre. Därför måste butikerna göra något mot matsvinnet för att inte bli ifrågasatta av sina kunder. Än så länge sträcker sig deras ”ambitiösa” matsvinnsreduceringsarbete oftast till att sätta ner priset på en bråkdel av produkterna med kort datum för att låtsas som att de löst problemet. Dumpstringen kan vara ett bra verktyg för att visa att det inte räcker och sätta press på butikskedjorna att göra mer. 

Gilla Dumpstringslyx på Facebook!