De senaste dagarna har två kreativa lösningar på klimatkrisens konsekvenser presenterats. Nederländska forskare föreslår att vi ska kapsla in Nordsjön till en gigantisk damm för att hindra översvämningar och Christer Fuglesang och John Hassler tycker att det vore bra att satsa på enorma parasoller för att skärma av solljuset ute i rymden. Förutom risken att det inte fungerar och att det kan få sidoeffekter man inte räknat med kan hela tänket göra att klimatarbetet bromsas.

En tjej på min gymnasieskola som rökte hade en präktig klasskompis som, i fall hon hade missat det, upplyste henne om hur farligt det var. Då svarade hon:

”Forskare har uppfunnit en platslunga, så det är lugnt.”

Hon drev bara men den präktiga klasskompisen som inte fattade det och blev ännu mer upprörd.

De flesta förstår att en plastlunga, även om den skulle fungera, aldrig blir lika bra som en vanlig lunga. Och att byta ut organ i kroppen är inte riskfritt. De flesta fattar nog också att det är bättre att lösa klimatkrisen genom att minska utsläppen än att lita på att Fuglesang ska flyga upp halvvägs till solen med ett enormt parasoll i näven.

Ändå kan sådana idéer vara skadliga för klimattänket. För människor har en stark tendens att lura sig själva för att slippa göra jobbiga förändringar i sitt liv. Och att det eventuellt finns en livlina i form av en astronaut med ovanligt stor talang för att sy segeldukar kan vara det där som får en att luta sig tillbaka och tänka att det nog löser sig ändå.

Och då har vi ens kommit till de rent praktiska problemen. Den stora risken att det helt enkelt inte fungerar. Och finansieringen. I Fuglesangs räkneexempel skulle det kanske kosta en biljon dollar (då är inte utvecklingskostnaderna medräknade). Pengar som istället kan gå till att förhindra klimatkrisen på jorden som då istället används till parasollet (det borde ju rimligen vara pengar från samma budget som används) för något som kanske inte ens fungerar.

Det skulle inte kännas så lite snopet att stå på ett förstört jordklot med vatten upp till halsen och på flimriga tv-skärmar se Fuglesang dansa runt i rymden med ett paraply som Mary Poppins utan taktkänsla. Och meningen som överröstar allt annat i skallen: ”Hur fan tänkte vi där?”

Missa inga sågningar! Gilla Dumpstringslyx på Facebook!