Den här melonen hamnade i soporna på grund av att den hade en buckla. Bortsett från det var det en helt perfekt melon. Något är uppenbarligen skevt i vårt livsmedelssystem när sådana här saker händer. Frågan är hur man ska lösa det? I det här enskilda fallet finns det förstås många svar. Man kunde ha lagt den bland de andra melonerna för att se om det verkligen var så att ingen kunde hade valt den (någon som jag kunde ju ha varit sugen på melon, fast då någon som jag fast som handlar på affären då), man kunde ha satt ner den till halva priset för att få den såld, man kunde ha skurit upp den och sålt melonbitar, man kunde ha gjort fruktsallad av den tillsammans med annan frukt och så vidare. Men det finns ju ett grundproblem som gör att melonen valde att slängas. Maten är för billig. Eller så är maten inte tillräckligt dyr att slänga. Det beror på hur man ser på det. I vilket fall måste något göras i grunden.
Läs mer om matsvinn i min reportagebok “Svinnlandet”.
Affären där jag brukar hitta saker hade för lite sen erbjudande på sötpotatis. Då visste jag att jag veckan därpå skulle hitta sötpotatis, och det gjorde jag, ca två kilo och de som ännu inte är använda är fortfarande felfria. Man undrar ju varför de slängdes över huvudtaget.
Det där är ju ett fint knep, att hålla koll i butiken efter varor som är på gång att kastas. Jag har själv gjort det med ost några gånger. Fint med sötpotatis. Ja, ibland undrar man. Särskilt med sådana produkter som inte har något bäst före-datum.